I ”holken” skapade vi bra kommunikation

Jag har verkligen så många oförglömliga, fina och härliga minnen från min tid som kommunikatör på Järva.

Uppförsbacken i början var dock tuffare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Jag hade inte ens varit i Järva tidigare, jo förresten, jag hade jobbat på Ericsson i Kista men det är en helt annan sak, en helt annan värld. Jag hade också varit i Rinkeby några gånger och handlat grönsaker, billigt. Det var liksom allt.

Så här i efterhand, inser jag vilken resa jag har gjort, såväl yrkesmässigt som på det  personliga planet.  Så många fördomar som har ställts på kant. så många gånger som jag har fått omvärdera mina kunskaper om vad kommunikation är.

Hur som helst, redan från början bestämde jag mig för att finnas på plats. Jag kände instinktivt att jag inte skulle lyckas med att få till kommunikation som betydde någonting om den gjordes med ett utifrån perspektiv. Min idé var istället att försöka få till ett mer jämlikt samtal,  att prata med människor istället för till. Kommunikation med ett inifrån perspektiv.

Jag ordnade därför, med hjälp av välvilligt inställda kollegor, ett litet kontor mitt på torget i Husby centrum. Det var så litet, att det i folkmun kallades för ”holken”. Det viktiga var att dörren till ”holken” alltid stod öppen. Vi välkomnade besök. Och ryktet spred sig, efter ett tag sökte sig människor in för att prata, för att ventilera sina affärsidéer, få hjälp med att översätta något brev från försäkringskassan och allt man nu kan tänka sig. Det kom att bli en idé om närhet som också bar frukt. Jag fick kontakt med alla möjliga människor, byggde relationer och fick en riktigt bra plattform för dialog.

På den tiden, ja, det känns som väldigt länge sedan, jobbade en ung tjej med mig från Rinkeby, Cherrie. Hon gillade att sjunga och emellanåt kom vår lilla holk att bli en oas för ortens ungdomar. Stämningen var ofta på topp och det snackades och skrattades och framför allt så spelade vi hiphop så att taket nästa lyfte. Vissa dagar, för att få lite arbetsro och kunna tänka lite mer avskilt, tog jag därför helt sonika min dator med mig och satte mig på Husby träff eller något annat lite mer tyst ställe för att kunna  jobba mer ostört.

Ungdomarna har nu gått vidare med sina liv och sjunger på bra mycket större arenor än vår lilla holk. De vinner dessutom massor av fina priser och gör turnéer världen över. De pratar om att betala tillbaka till sin ort och jobbar mot våld och för jämställdhet. Vilka stordåd lade vi inte grunden till i vår lilla holk, Cherrie och Keya? På kuppen lärde jag mig massor om hiphop, t.ex.bara det hur man uttalar Jay Z (Beyoncés man), ja, man säger inte jay zäta utan jay c (så himla mossig är jag och ungdomarna skrattade gott!)

Jag lärde mig också att ungdomar på Järva inte nödvändigtvis behöver vara ligister och stenkastare. På samma sätt som när jag började jobba på Järva, startar många unga på Järva sitt liv i uppförsbacke. Men jag vet att många gånger behövs det bara en liten, liten knuff i rätt riktning och innan man vet ordet, har de blivit ingenjörer, socionomer, jurister eller sjuksköterskor. Människor som vårt samhälle behöver.