Analys över mitt TV-inköp

Kommunicera mera!

Analys över mitt TV-inköp

Okej, det här inlägget är en parentes. Kommunikation och hållbarhet ska ju egentligen vara i fokus för den här bloggen. Men jag kan liksom bara inte låta bli. Varför? Jo, jag har köpt en stor platt-TV, en sk. smart-TV.

Ungefär här förstår du nu hur omodern jag är när det kommer till TV-apparater. Och i ärlighetens namn, kollar jag inte speciellt mycket på TV.  Den gamla tjock-TV:n har bara blivit kvar, stående bortglömd i ett hörn och samlat damm. Jag tänkte egentligen inte på TV:n så himla ofta förutom när andra mer ”early adopters” kom på besök och förfasade sig, ”Herregud, är det sant, har ni en tjock-TV”.

Men nu har alltså dagen kommit och det är dags för den gamla trotjänaren från mitten av nittiotalet att bytas ut. Hur det kommer sig? Här är min analys.

Jag tror att allt började med att jag blev sjuk, först var det influensa som sedan blev till ett riktigt illa inflammerat öga med dimsyn och små svarta prickar som jag ibland misstog som flugor, som komplikation.

För denna åkomma får jag en herrans massa olika droppar och kortisontabletter. Lugn, doktorn säger nu att prognosen att bli återställd är god, även om jag till och från varit tveksam och har tyckt synd om mig själv när jag var som tröttast.

Jag tror att det var problemet med ögat och bristen på ork som i sin tur gjorde att jag torskade dit på Netflix och TV-serien Homeland. På bara några dagar, plöjde jag hela första säsongen och är nu en bra bit in på andra. Serien är som ett gift. Antalet timmar då jag borde sova har helt plötsligt halverats.

Att man tar med sig paddan och ligger och smygtittar under täcket för att inte bli upptäckt, det är inte bra. Det fattar vem som helst. Homeland är en serie som man ska titta på ståndsmässigt, på en jättestor skärm, halvliggande i soffan,  Det var ungefär så läget var när jag började förstå mitt egentliga behov att en platt-TV.  Den är en konsekvens av Homeland och ett inflammerat öga.

Förresten, har alla ni som kollar Homeland lagt märke till att när det är riktigt, riktigt jobbiga situationer öppnar CIA-agenten Carrie sitt kylskåp och häller upp ett jättestort glas vitt vin som hon sedan klunkar i sig som om det vore saft?  Jag tror att det var just den bilden som fanns på min näthinna, när jag för några dagar sedan, klickade hem flera flaskor Riesling-vin på nätet. Man kan ju beställa hem vin via Mathem, nu för tiden. Hur bra är väl inte det? Till saken hör att jag är inte ens är speciellt förtjust i vitt vin. Men i serien ser det ju så himla gott ut.

Här förstår man hur reklam fungerar.

Om man riktigt tänker efter, är det inte så att livet består av en mängd kedjereaktioner? Det ena ger det andra. En liten händelse startar ett orsaksförlopp, en dominoeffekt. Karma, mina vänner!

Hur som helst och från det ena till det andra. Nu har det iallafall hänt. Tjock-TV:n är utbytt och jag har blivit med smart-TV och en himla massa riesling-vin. det är inte illa!

Nej det känns stort, närmast omvälvande!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.