Den sociala dimensionen av samhällsplanering
Bild på coola veparyggor som Svenska Bostäder med hjälp av Refo lät sy upp av gamla byggvepor. Projektet främjade både ekologisk och social hållbart. Inget släng samtidigt som ungdomar fick sommarjobb och en referens i sitt cv. Kan det bli bättre? (bilden är lånad av Svenska Bostäder)
Business Arena 2017 i Göteborg och Malmö är över för i år.
Det har varit otroligt spännande och inspirerande att få ta del av hur Sveriges största aktörer inom bygg- och bostadsbranschen jobbar med den sociala dimensionen av samhällsbyggande. Jag kan lova att det händer mycket, – att det går i en svindlande fart. Det som bara var en tanke för några år sedan är idag praxis. Att jobba med social hållbarhet är inte längre en fråga ”om” utan mer en fråga om ”hur”.
Det var just det där, ”huret” som vi diskuterade vid de två fördjupningarna som jag modererade.
Det blev väldigt uppenbart för mig att för att lyckas med hållbarhetsarbetet krävs en engagerad och modig företagsledning. Det måste finnas en stark vilja. Allt börjar, som alltid, inifrån organisationen, det är där som vi finner kraftens och motivationens källa. För att hållbarhetsarbetet ska bli framgångsrikt måste det helt enkelt genomsyra hela verksamheten och man måste samarbeta med andra, både inom och utanför organisationen.
I Malmö berättade Maria Hernroth, Hållbarhetschef på PEAB, mycket inspirerande om hur medarbetare utbildas löpande i hur koncernen jobbar med hållbarhet. Riksbyggens strateg för social hållbarhet, Therese Berg, lät oss höra om det verktyg som de själva tagit fram som stöd för för att säkra social hållbarhet i alla sina byggprojekt. Metodiskt och mycket spännande! Något som jag gärna skulle vilja veta mer om.
Göran Cars, professor i samhällsplanering vid KTH, pratade bland annat om Järva, där jag har mitt hjärta. Han framhöll att förnyelseprojekten har avlöst varandra i många av de svenska miljonprogramsområdena, men att det är få som har lyckats.
– Svaret är enkelt. Vi har helt enkelt gjort fel saker. Vi har lagt stora pengar på att rusta utemiljöer, skrynkla till husen för att göra dem annorlunda och på att göra make-over på lägenheterna. Det är kul, men det förändrar inte ett område. Om man istället hade gjort sig omaket att funderat på vad människorna i området såg som det mest viktiga för att förändra hade man gjort helt andra saker, sa han.
Frågeundersökningar bland de boende visar istället att skola, trygghet och säkerhet samt möjligheter till arbete hamnar främst. Tiden är mogen för nya strategier tror Göran Cars som främst ser två strategier inom det sociala hållbarhetsarbetet, dels individfokus och dels genom strukturförändringar.
Individfokus
För att göra rätt saker gäller det att fråga boende vad som är viktigt. Det handlar egentligen om att känna sina kunder. Hur gör man det? Jo, genom att finnas på plats. Sätta på sig tropikhatten och ”go native”. Ta in och fördjupa dig i den pågående konversationen i samhället. Engagera sig själv i diskussionen. För oss som jobbar med kommunikation och samhällsplanering kallas det för dialog. Här måste bostadsbolagen inse att de har ett ansvar för sina bostadsområden.
Det pratades mycket om samverkan. Samverkan mellan boende och bostadsbolag. Samverkan mellan bostadsbolag och byggbolag ( och inte minst mellan samhällets andra aktörer som t.ex. Polis, Arbetsförmedling, NGO:s), samverkan mellan byggbolag och entreprenörer. En lång kedja av samverkan för ökad social hållbarhet i ett område. Här är sociala upphandlingar ett bra verktyg.
Strukturförändringar
Strukturförändring av område handlar exempelvis om blandade upplåtelseformer i ett område, att göra det möjligt att göra boendekarriär och att få in nya verksamheter. det lan också handla om att länka ihop stadsdelar
Sammanfattning
Några av mina mentala minnesanteckningar har jag kastat ner i en powerpoint som du kan ladda ner här: