När ska någon höra förortens skrik på hjälp?
Igår lunchade jag med med inte mindre än S-politikerna Anders Österberg och Esme Güler. Två mycket engagerade och inspirerande järvabor som jag känner sedan tidigare. Med på lunchen var också Carolina Sinisalo med sonen Alejandro, mamma och bror till 15-årige Robin som sköts ihjäl i Akalla tidigare i år.
Vi pratade om alla skjutningarna som varit de senaste åren på Järva och om familjens kamp för att komma tillbaka till en normal vardag efter det kallblodiga mordet på en älskad son och lillebror. Gärningsmannen går fortfarande på fri fot. Ingen vågar prata.
Trots den djupa sorgen har familjen valt att vända Robins död till något positivt. Mamma Carolina har startat en kampanj mot våldet #fuckvåldet. Allt för att försöka vända hatet till kärlek.
Efter vårt möte har jag funderat en hel del på hur viktigt det är att inte låta sig tappa fokus utan istället koncentrera oss ännu mer på de möjligheter som finns omkring oss. För att vända den negativa utvecklingen i förorten är en sådan möjlighet att stärka kvinnorna. Jag tror stenhårt på att kvinnors utbildning, arbete och hälsa är nyckeln till en bättre och mindre konfliktfylld värld. Om kvinnan exempelvis är hemma och aldrig lär sig svenska kommer inte barnen att göra det heller. Att förändra kvinnors situation, kan helt enkelt vara den viktigaste insatsen för att motverka segregationen.
Kära sju socialdemokrater på Järva, just den punkten vill jag lägga till er åtgärdslista för att vända utvecklingen på Järva.
Annars så instämmer jag med allt!