Feminism verktyg för att nå jämställdhet
Om man pratar om något tillräckligt mycket och oförtrutet och outtröttligt tar det om och om igen, så blir det till slut sanning.
För det första, ingen kan väl någonsin tro att det är lätt att börja prata feminism i den mer konservativa fastighetsbranschen?
Jämställdhet är okej. Det finns ingen som säger emot jämställdhet. För mig handlar det om att kvinnor och män ska behandlas lika. Alla ska ha lika rättigheter, vilket kön de än har. Men jämställdhet är också att hela samhället borde genomsyras av feminism: Lika lön för lika arbete, Fler kvinnor i alla styrelser.
Jag ser det så här.
Feminism är inte lika med jämställdhet. Jämställdhet är däremot feminismens mål och feminismen är verktyget för att nå dit.
En del i den feministiska analysen är att tala om förtryck, strukturer och över- samt underordning. Det är här kvinnor och män kommer in.
KVINNOR är strukturellt förtryckta av MÄN. För att överhuvudtaget ha en chans att kunna bli jämställda så måste vi synliggöra det strukturella förtrycket. Vi måste prata om att män har mer makt, mer pengar, mer frihet än kvinnor osv.
I Husby har vi synliggjort att män tar över torgen och det offentliga rummet. Det allmännyttiga bostadsbolaget Svenska Bostäder vill rusta centrum utifrån ett feministisk perspektiv. De vill använda feminismen som ett verktyg för att bryta obalansen i centrum och synliggöra strukturerna.
Vad handlar feministisk stadsplanering om?
Det kan exempelvis handla om jämställda verksamheter, Det kan också handla om att utforma och programmera torgen så att både män och kvinnor känner sig välkomna. Varför inte en bilskola med kvinnliga bilskollärare? Är inte körkort kopplat till den feministiska frigörelseprocessen? Är inte bilkörning tätt sammankopplat med frihet? Kanske handlar det även om att möjliggöra för en bilpool?
Vad man lägger i begreppet feministisk stadsplanering beror på vem du talar med. det finns lika många föreställningar om vad det är som det finns människor, tror jag.
Huvudsaken är dock att vi börjar prata om det, att vi synliggör den strukturella obalansen och gemensamt försöker hitta lösningar på definierade problemområden. Här skriver jag medvetet ”gemensamt försöka hitta lösningar”, för om man arbetar utifrån ett feministiskt perspektiv så arbetar man inkluderande, i en demokratisk dialog.
Så var det ju det här med om att prata tillräckligt ofta om något så blir det en sanning.
För självklart blir man glad när man på omvägar får höra sina gamla kollegor förvara feministisk stadsplanering med att tvärsäkert säga, ”Herregud, det är väl i princip bara bonnlurkar som tycker att det är hotfullt att prata feminism i våra dagar?”
Det känns stort!