Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.
Category
Tags
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.
Category
Tags
Det var det förändrade omvärldsläget, alla skogsbränder och en påhejande före detta kollega som fick mig att ta steget att gå med i Criscom, ett specialistförbund för kriskommunikatörer i det civila försvaret som stöttar myndigheter, utbildar försvaret och allmänheten i kris och säkerhet.
Min känsla var att jag både ville och kunde bidra med min erfarenhet av att arbeta med kommunikation i många olika organisationer och situationer. Här, i min kompetens, känner jag mig hundra procent trygg men vid en kris eller större olycka är det oerhört viktigt att det finns rutiner för hur vi arbetar tillsammans. Och rutinerna och processerna måste sitta redan innan krisen är ett faktum. Det är här som jag har fått utbildning av Criscom. Jag har fått processerna.
Jag har gått tre olika kurser i krisberedskap och kriskommunikation. Jag har också fått utbildning i hur en stab fungerar. Jag börjar med andra ord känna mig redo – men hoppas förstås att min kunskap i krishantering inte kommer att behövas.
Efter ett digert utbildningspaket kan man antingen välja att ingå i Criscoms basorganisation eller att skriva ett avtal med länsstyrelsen eller en myndighet. Fler och fler myndigheter börjar vakna och anmäla intresse att ta in kriskommunikatörer från Criscom i sin krisorganisation.
Behovet är stort så om du är det minsta intresserad av att göra en insats kan jag starkt rekommendera att bli medlem i Criscom (eller något annat förbund inom i det civila försvaret). Det kostar 200 kr per år.
Läs mer om vad som ingår och hur du går tillväga på Criscoms webbplats.
Category
Tags
Kraxande konjunkturkorpar skrämmer inte. Planen är klar – den här gången tänker jag satsa mig genom svackan! Ett nytt bolag är på gång!
Category
Tags
Sommaren är slut och ja… vi vet att det kan kännas tråkigt. Men trots regn och rusk finns det mycket att glädjas åt nu när hösten är här. Vem tackar nej till mysiga hemmakvällar och härliga höstpromenader?
Sommarens ledighet ger mig en helt ny energi till att ta itu med hösten. Nu känns det helt rätt att sätta upp nya mål. Det är med andra ord dags för nya tag!
Kreativitet är förmågan att spränga ramarna och vidga horisonterna, hävdar professorn och lundafilosofen Nils-Eric Sahlin i sin bok ”Kreativitetens filosofi¨. Kreativiteten är det som får oss att erövra ny kunskap och inte bli kvar i uppkörda hjulspår. Jag sparkade igång hösten med att visa mina målningar på Galleri Bellman under en vecka. Det fick bli startskottet på min höst!
Mina målningar – Art_by_HelenL– har nu flyttat till Instagram. Kolla och låt mig gärna veta om det är något som du gillar.
Aktuellt uppdrag: Stadsplanering i Uppsala
Sedan i maj har jag arbetat på Stadsbyggnadsförvaltningen i Uppsala kommun. Det är ett spännande uppdrag med mycket fokus på dialog – att engagera Uppsalaborna i ett mycket tidigt skede i planeringen av nya stadsdelar. Jag gillar det verkligen.
Stadsplanering handlar mer och mer om snabba förändringar i långa processer. Den digitala utvecklingen går snabbt. Smarta städer, e-handel, mobilitetstjänster och en framväxande delningsekonomi möjliggör för nya lösningar kopplade till hållbart byggande och utveckling men utmanar också både rådande fysiska strukturer, lagstiftning och arbetssätt. Utmaningen för den kommunala planeringen handlar mycket om att förstå och möta nya förutsättningar som både driver på och drivs av digitalisering. Men hur ser utvecklingen ut framöver – vad är troligt och önskvärt ur kommuners perspektiv? Och vad krävs av den fysiska planeringen?
Ledig för nya uppdrag från mitten av oktober
Ett sätt att få lite, lite koll på utvecklingen är att bjuda in unga till workshops, att engagera skolorna och lyssna noga. Det är ju för dom som är unga idag som vi bygger!
Från mitten av oktober är jag ledig för nya uppdrag. Det är med spänning som jag ser fram mot att ta nya tag!
Category
Tags
Järvaveckan avslutades i söndags. Och självklart så var vi där. Här är våra observationer.
Brilliant Minds-konferensen
I helgen hölls också den uppmärksammade Brilliant Minds-konferensen som bland annat gästades av diverse inflytelserika och mäktiga politiker, kändisar och företagsledare. I en annan del av Stockholm hölls de två avslutande dagarna av Järvaveckan – med en betydligt mindre glammig gästskara (om man inte räknar statsministern som talade under lördagen).
Järvaveckan prisas ofta för att vara ett ultimat demokratiskt verktyg för att föra det politiska samtalet ut i verkligheten. Och visst, de två eventen står i skarp kontrast med varandra: på Brilliant Minds har endast den samhälleliga eliten tillträde, medan Järvaveckan tillhör den breda massan som annars inte ofta kommer i kontakt med den politiska sfären.
Järvaveckan brygga mellan politiker och folket
Det är lätt att underskatta den funktion Järvaveckan fyller som brygga mellan politiker och folket: det är sådana bryggor som underminerar populism, misstro och politikerförakt.
1. … Däremot kan man fråga sig om Järvaveckan har förlorat lite av sin udd i och med kommersialiseringen? Närvaron av företag och organisationer som befinner sig på Järvaveckan och håller seminarier ”bara för att” resulterar i att hela eventet känns något urvattnat. Järvaveckan föddes ur en frustation över hur förorterna i Järva porträtteras av media och hur området glöms bort av politikerna. Den frustrationen finns fortfarande, men äts till stor del upp av seminarier som repetitivt innehåller samma vaga värdeord såsom ”demokrati”, ”frihet” och ”jämlikhet”.
2. Även om Järvaveckan går att kritisera kan man inte bortse från dess utjämnande kraft, inte bara syftande till politiker och folket, men även folket sinsemellan. Det är ingen hemlighet att segregation och ojämlikhet har ökat bland Stockholms befolkning under de senaste tio åren. Järvaveckan innebär en möjlighet för olika befolkningsgrupper att mötas och samtala och att innerstadsbor tar sig ut till det som uppmålas av media att vara den ”farliga” förorten.
3. Folkrörelsen och kraften i det kollektiva var ett genomgående tema under seminarier, tal och debatter. Många av de aktörer som medverkade under veckan uppmanade till folkrörelse och folkbildning, såsom LO, Hyresrättsföreningen, Folkets Hus & Parker.
4. Fokus på jobb genomsyrade Järvaveckan. Över 2 000 jobb finns att söka på plats – är initiativ som tillkommit i samarbete med just lokalsamhället.
5. Stort Engagemang. I Järvaområdet finns det ett otroligt stort engagemang. Det har startats ett enormt folkbildande arbete. Det finns också så otroligt mycket vilja och kärlek. För att inte tala om innovationer och företagsamhet. Det är på Järva det händer, vi lovar!
Category
Tags
Nu är det officiellt, min dotter Freja Öhlander blir min nya samarbetspartner. Freja pluggar just nu på sin master i Medie- och kommunikationsvetenskap på Lunds universitet. Hon har även en kandidatexamen i Stadsvetenskap.
Freja kommer att bidra med vetenskaplig kompetens. Hon är mycket skicklig på research och omvärldsbevakning – och att förmedla denna, hon är en snabb och duktig skribent och föreläsare. supervass på engelska. Förra året praktiserade hon på Gullers grupp i Malmö. Nu kommer hon att kunna bidra till mina uppdrag. Jag är helt säker på att vi kommer att komplettera varandra fantastiskt bra.
Välkommen Freja!
Category
Tags
Det är svårt att ändra på människors beteende! Det senaste året har jag arbetat för ett litet lokalt energi och miljöbolag. En stor del av mitt fokus har varit att få kommuninnevånarna att sortera ut sitt matavfall. Med traditionella verktyg som miljöstyrande taxor och information har vi kommit långt. Faktum är att vi ser ett positivt trendbrott när det gäller mängden utsorterat matavfall 2018. Riktigt bra, eller hur?
Javisst, men vi har en bit kvar att gå. Och det är här nudging kommer in i bilden.
Nudging är en metod som tar de senaste insikterna från vetenskapliga studier i beteendeekonomi och omsätter dem till praktiska verktyg för effektivare styrning och mer förutsägbart beteende hos din målgrupp. Det är ett komplement till traditionella styrmedel som prisförändringar och information för att styra beteende.
I mitt fall, där vi vill få människor att i högre grad välja att sortera ut sitt matavfall har jag försökt analysera de tankefällor som hindrar målgruppen att göra rätt. Här tror jag att det handlar om kognitiv belastning, sociala normer och övertro. Jag tror helt enkelt att man generellt tycker att man är lite bättre än genomsnittet på att sortera sopor och att den lilla mängd matavfall som man producerar i sitt hushåll ändå inte spelar någon roll. Dessutom är det meckigt och kladdigt att hålla på med!
Jag tror också att min målgrupp bryr sig om vad andra människor gör och säger och försöker anpassa sig. Jag tror också att kontexten påverkar hur de beter sig. Vilken nudge väljer jag?
Jo, jag tänker att jag måste omformulera mina budskap och arbeta mer med positiv förstärkning. Eftersom jag tror att min målgrupp bryr sig om vad andra människor gör och säger måste jag omformulera min generella kommunikation till att bli mer inkluderande som exempelvis, ”de allra flesta i kommunen sorterar ut sitt matavfall….”, ”Nästan alla väljer att….” osv.
Jag tänker också att vi ska förstärka den positiva trend med ökad insamling av matavfall med personliga, glada hejarop på kärlet för matinsamling. Tänk om du nästa gång när du slänger din bruna påse möts av budskapet, ”Heja, heja! vad bra du är. Du bidrar så att vi når vårt mål. Tillsammans gör vi skillnad!”? Ja, möts du av det budskapet, då har jag varit där!
Tror du att ett sådant glatt hejarop skulle göra skillnad?
Jag kommer att fortsätta att arbeta med nudging som komplement till traditionella verktyg. Nudging går att använda i en mängd situationer. Men främst tänker jag att det är ett verktyg för att påverka kunder eller medborgares beteende i en mer hållbar riktning
Category
Tags
Gick inte 2018 ovanligt fort? Det liksom bara swishade förbi i en himla fart. Och om jag ska vara ärlig, så vet jag inte riktigt vad det tog vägen.
Mycket blev gjort och mycket har hänt.
Jag inser att det var länge sedan jag var inne på min blogg. Ja, det är sant, jag hade verkligen glömt mina inloggningsuppgifter, så tack och lov för datorns nyckelhanterare. Tack Apple.
Min webbplats känns ungefär lika ödslig som en övergiven trädgård, nästan spöklikt. Men möjligheterna finns, nu är det dags att börja röja och odla igen.
Ett, två, tre. Nu kör vi!
Vad har hänt? Här är en kort resumé.
- Drömmen blev verklighet. Mitt företag blomstrar och jag har hundraprocentig beläggningsgrad. Jag har roliga uppdrag och nöjda uppdragsgivare.
- Klimatkrisen blev på allvar och mitt uppdrag på det lilla lokala energibolaget kom att handla om omställningen till det förnybara och fossilfria. Den stora utmaningen är att skapa drivkrafter så att fler ansluter sig. Det finns behov av En hel del och engagerande kommunikation.
- Måleriet har blivit en livsnödvändighet och jag längtar efter varje liten stund vid staffliet. Jag var i Frankrike och målade och jag har också ställt ut två tavlor. Vilken premiär om än mest på på skoj!
Vad händer 2019?
Min plan är att jobba vidare med mitt företag. Måla. Engagera mig ännu mera. Läsa. Vara snäll mot mina medmänniskor. Stå upp mot rasism. Absolut inte flyga.
Till sist…
Tack för året som gick grymma kollegor, vänner, uppdragsgivare och samarbetspartners. Tack för ert engagemang, förtroende och den ovärderliga dialogen.
2019 blir ett spännande år, och det skrivs av oss. Tillsammans.
Category
Tags
Årets första nyhetsbrev är skrivet på ön El Hierro och bjuder på vår och sol för alla. Med mitt nyhetsbrev vill jag dela med mig av av de lärdomar och insikter som jag landar i när jag är ute på uppdrag. Just nu jobbar jag med spännande projekt för det kommunala energi och miljöbolaget, SEOM. I dagarna lanserar vi sol för alla och erbjuder alla bolagets kunder att bli medproducenter av solenergi.
Category
Tags
Ibland blir man så glad, så himla glad.
Som när jag fick det här meddelandet på messenger idag från en av mammorna som sommaren 2015 tvingades lämna sin lägenhet som de hyrde på korttidskontrakt i Tensta – utan att ha någonstans att ta vägen med sina barn.
Den sommaren var fruktansvärd för alla inblandade. Jag glömmer aldrig alla samtal med de utsatta familjerna. Hur vi vände och vred, och försökte vända upp och ner på varenda sten för att hitta en lösning för varje familj. Det var tufft, några fick flytta till vandrarhem och hotellhem. Någon flyttade till släktingar i Dalarna. Det var kortsiktiga lösningar i väntan på något mer hållbart. För vem vill ställa barnfamiljer på gatan?
Samtidigt gick drevet i media och för att inte tala om alla aktivister som kom till orten för att ta strid mot oss medarbetare på bostadsbolaget och stadsdelen. Problemet var bara att de hade inte hela bilden. I media blir det ofta väldigt endimensionellt, man blir tilldelad en roll i en redan förutbestämd story. Den här gången var det Davids kamp mot Goliat, den lilla människans kamp mot det grymma bostadsbolaget.
Några av familjerna glömmer jag aldrig. Jag vet att det har gått bra för de allra flesta. En del har jag koll på via Facebook. Och så fick jag det här meddelandet på Messenger.
Idag känns det bra att veta att jag, mitt i all tragiken och det kaos som var, ändå nådde fram med en gnutta medmänsklighet. Vi är ju alla människor.
Tack för att du lät mig veta!
Category
Tags
Det här med att ta emot ensamkommande är ingen lätt match, inte alls lika enkelt som jag trodde att det skulle vara den där dagen då en ung man från Afghanistan flyttade in hos oss för nästan två månader sedan.
Om sanningen ska fram, är det många tankar som far igenom mitt huvud, det handlar mycket om mina egna åsikter och föreställningar som jag nu tvingas konfrontera och hantera.
Kognitiv bias kallas detta. Det är ett sätt hjärnan fungerar på och som kan ge en skev verklighetsuppfattning och i sin tur leda till irrationella beslut och tolkningar. Psykologiforskare har upptäckt en rad biaser. Bland de mest kända är bekräftelsebias, som innebär att man söker upp information som bekräftar ens åsikter och föreställningar och undviker information som går emot dessa.
Jag tror att jag genom att ta emot en främmande människa i mitt hem ville ge mina fördomar och föreställningar en ordentlig match.
Från det att Ali flyttade in hos oss, blev begreppet flyktingar väldigt konkret. Den där diffusa, grå massan långt borta, någon annanstans blev med ens till en person. Någon som var som oss, men ändå inte.
Det som en gång var någon annans problem blev på samma gång mitt och min familjs huvudbry och ansvar. Inte längre någon annans.
Så här i efterhand undrar jag om jag verkligen trodde att alla flyktingar var lika? Det kan jag väl ändå inte ha trott, eller?
Men jag tänker att vi kommer att gå stärkta ur det här.
Jag vill att det ska sluta bra.
Vår grabb är sjutton år, så säger han själv, men han har blivit åldersbestämd av Migrationsverket till arton år.
Jag själv har ingen aning. Det är svårt att säga, men jag vet att den pojken som har flyttat in hos oss är mycket liten fastän han är längre än min son som är tjugo.
Han är också vänlig men väldigt blyg och tillbakadragen, ganska svår att få kontakt med.
Mycket handlar nog om språkproblem. Allt blir liksom lite digitalt, ettor och nollor, ja eller nej, fast ibland blir det ja fastän han menar nej. Ja, lite rörigt blir det. Förstod han vad jag sa, eller inte?
I och med att han har blev åldersbestämd till att vara arton år – och därmed också vuxen – är han inte längre kommunens och socialtjänstens ansvar.
Det betyder att ens gode man slutar sitt uppdrag. Som vuxen är det man själv som har ansvaret, även att själv ordna boende, om man inte vill flytta till migrationsverkets asylboenden som ofta ligger i Norrland, långt från skolan och kompisar som blivit ens trygghet.
Från Migrationsverket får man en dagersättning på drygt 70 kronor som ska räcka till allt.
Så fördomen att man som flykting i Sverige lever i sus och dus och oändliga tillgångar, den är inte sann. Check.
Inte heller fördomen att vi som värdfamilj kammar hem storkovan på att ta oss ann en flykting är sann. Vi får inget bidrag från varken kommun eller stat.
Varför vi gör det? Det handlar om anständighet.
Jag tror på ett anständigt samhälle. Jag vill agera för det goda samhället som inte göder främlingsfientlighet utan istället bygger på solidaritet.
Även den vars asylansökan kan vara ogrundad måste behandlas anständigt, som en människa.
Fortsättning följer för äventyret har bara börjat.
Category
Tags
Dags att summera 2017, mitt första år som egenföretagare, året då sista ungen flyttade ut – och någon annans unge från Afghanistan flyttade in. Det kom att bli ett annorlunda år.
Årets sista bild från Skinnarviksberget vid tolvslaget blev häftig, nästan som ett stilleben. Tack fröken Anna som funnits med mig sedan min Fredriks klass 2 på Kristoffecskolan i Bromma. Det började med utvecklingssamtal som fortsatte och blev till andra mycket mer inspirerande samtal.
Första året som egenföretagare
Hela året har jag varit engagerad och jobbat med samråd tillsammans med det allmännyttiga bostadsbolaget Mimer och boende i kvarteren Josef, Ivar och Kåre – Aseas gamla arbetarbostäder i Västerås. Tillsammans har vi hittat en riktigt bra och fungerande modell för boendeinflytande vid upprustningen av de fina gamla husen och gårdarna. Det har verkligen varit spännande att fått förmånen att vara med i hela processen.
Mina andra uppdragsgivare under året har varit Svenska Bostäder och ett samråd i Tensta, Business Arena som moderator för seminarium om social hållbarhet, Nacka kommun som kommunikatör för fastighetsutveckling och kommunikationsansvarig för SEOM, Sollentuna Energi och Miljö. Jag har också fått förmånen att vara inbjuden talare om social hållbarhet och feministisk stadsplanering på Skanska och Kod Arkitekter.
År 2017 blev första året då jag bestämde mig för att intäkterna från mina talaruppdrag ska gå till religiöst och partipolitiskt oberoende organisationer som arbetar för frågor som jag brinner för. Året som gick bidrog mina uppdragsgivare till att stödja Refo och Riksorganisationen mot hedersvåld, GAPF.
Järva en plats för engagemang och kreativitet
Järva och alla engagerade människor som bor där är mina inspirationskällor. På den här bilden lyckades jag fånga en strålande glad Zeliha Dagli som var en av de kvinnor som startade debatten om kvinnor och kvinnors rätt till det offentliga rummen i Järva.
Tensta konsthall är ett av mina favoritställen att hänga på. Husby konsthall likaså. Eggeby gård med Esme Güler i spetsen är en oas. På Järva frodas och sjuder kulturlivet med kraft.
Artificiell intelligens formar framtiden
Forskningen om artificiell intelligens, AI, rör sig snabbt framåt och för mig var Max Tegmark föreläsning i kulturhuset i höstas det riktiga startskottet. Frågan om artificiell intelligens är den viktigaste diskussionen i vår tid. Det är mer troligt att vi skapar artificiell generell intelligens än att vi inte gör det och antagligen sker det under vår livstid. Vi borde ta det på allvar. Historien skrivs nu.
Jag rekommenderar Tegmarks Life 3.0
Kvinnor kommer inte ta mer skit #METOO
Världshistoriskt och som en tsunamivarning, 2017 blev året då #MeToo-kampanjen sköljde över världen med full kraft. Plötsligt slog omfattningen av sexuella trakasserier och övergrepp på kvinnor igenom och frågan hamnade överst på dagordningen.
Kommer världen någonsin bli densamma igen?
Tack och på väg framåt
TACK alla ni som hänger med mig, stöttar, inspirerar och utmanar.
Skål för ett nytt och spännande år 2018. Det ser lovande ut.
Vi blickar framåt!
Category
Tags
Nytt nyhetsbrev med en julhälsning är ute nu. Jag berättar om att när jag startade eget bestämde jag att en del av intäkterna skulle gå till religiöst och partipolitiskt obundna organisationer med anknytning till vad jag håller på med.
I år går alla intäkter från mina föreläsningar om social hållbarhet och feministisk stadsplanering till Riksorganisationen GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime som hjälper dem som drabbas av hedersrelaterat våld, utbildar och verkar för att alla hedersmord ska upphöra.
Jag passar på att önska en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!
Category
Tags
I Sverige finns det fortfarande barn som inte kan gå i skolan för dom inte har kläder.
Refo är ett projekt som började med att några ungdomar från IQ i Järva, Stockholm, identifierade problemet med att många har för mycket kläder i garderoben som de aldrig använder. Samtidigt saknas det arbetsplatser för ungdomar och personer i utanförskap. Sedan 2012 arbetar Refo med att återvinna kläder samtidigt som de skapar möjligheter till utbildning, praktik och nätverk för personer i utanförskap. De skapar med andra ord win-win utifrån flera olika perspektiv.
Grymt, tycker jag – och årets julklapp från mig blir därför refo-paket.
Med ett refo-paket ger man ett barn ett ”kit” med 10-12 plagg, strumpor och ett par skor, om det finns i någorlunda rätt storlek. Refo gör paket från nyfödda till tonårsbarn. Ett paket kostar bara 195 kronor. Billigt, för så många grejer, eller hur?
Med refo-paketen får för det första behövande barn hjälp för att kunna delta i för-och skolans aktiviteter. Varma barn lär sig mer och får kompisar när de kan vara med på rasten. För det andra får den som jobbar med paketen träning i svenska och kanske sitt första jobb på cv´t och en personlig referens också.
Det är julklappar som gör många väldigt glada samtidigt som känns bra ända in i hjärtat!
Category
Tags
Vad roligt! Jag är inbjuden att prata feministisk stadsplanering på Kod Arkitekters seminariekväll torsdagen den 14 december. Kvällens tema är grönska och offentlighet i miljonprogrammet. Kan det bli mer spännande?
Kom och heja på mig!
Mer information och anmälan här.
Category
Tags
Det är dags för nya utmaningar – den här gången på ett litet energibolag som kommunikationsansvarig.
Stadsplanering under jord istället för ovanför, som jag har varit involverad mycket i de senaste åren. Det ska bli så himla roligt! Jag brinner för hållbar utveckling och mitt uppdrag kommer att kretsa mycket runt solenergi. Solenergi väntas ju spela en avgörande roll i det framtida energilandskapet.
Med det avslutar jag mitt uppdrag på Nacka kommun. Det ska bli spännande att fortsätta följa Nackas resa lite mer på avstånd, nu när de ska bygga den där fantastiska staden som man länge planerat för. Go for it! Det där kommer att gå galant!
Ett möte i utrikesutskottets sammanträdesrum har jag också hunnit med.
Category
Tags
Idag pratade jag feministisk stadsplanering på Skanskas fina huvudkontor i Stadshagen. Fötterna var så lätta efteråt när jag stegade mot bilen och hem för att ta helg. Vilken energi det blev! Det känns hoppfullt att allt fler aktörer inom stadsutveckling inser hur mycket vi har att vinna med en mer jämställd stadsplanering.
Faktum är att kvinnors röst saknas fortfarande i stadsplaneringen. Män använder Stockholms offentliga ytor i betydligt större utsträckning än kvinnorna. Jag är helt övertygad om att om de globala hållbarhetsmålen ska nås måste kvinnorna få större utrymme. Det är avgörande för att städer ska bli inkluderande och hållbara, och därmed kunna uppnå de globala målen i Agenda 2030.
Tack för en fantastisk eftermiddag!
(Bilden får symbolisera en mer traditionell stadsplanering med fokus på bilen och framkomlighet såsom det alltid har sett ut, dvs. män som planerar för män)
Category
Tags
Wow, vilken lördag det blev i stadshuset tillsammans med ortens starka och inspirerande kvinnor.
Det var högt i tak när Stockholms bostads- och demokrati borgarråd Ann-Margarethe Livh bjöd in till hearing om hur staden kan förbättra sitt arbete för att stärka kvinnor i förorten. Förslagen var många – och vårt gemensamma arbete fortsätter.
Bollen är i rullning! När får vi se motsvarande l övriga staden?
Tack Karen Austin, Esme Güler, Nurcan Gültekin, Zeliha Dagli, Amun Abdullahi, Hero Yara och alla, alla andra. Det är grymt att hänga med er!
Category
Tags
Om fler ställde sig frågan om vår framtid – och slutade se mänskligheten som passiva passagerare på livsresan – utan möjlighet att kunna påverka sin egen framtid, ja, då skulle vi fylla vår tillvaro med positiv energi och – tillsammans åstadkomma positiv förändring.
Så menade fysikern Max Tegmark igår på Kulturhuset.
Kära vänner, min uppmaning blir därför att bjuda ut vänner och bekanta på en öl (eller två) och ställa sig frågan ”vilken typ av framtid villni ha?”
Tillsammans formar vi framtiden! Trevlig helg!
Category
Tags
I senaste numret av Brottsofferjourens tidning ”Brottsoffer” är jag med på en helsida och berättar om mina erfarenheter av arbete med kommunikation i Järva. Roligt.
Den finaste kommentaren på artikeln stod Esme Guler, boende i Husby för. Tack, det värmde mitt hjärta.
”Vad kul Helen!
Järva, framförallt Husby är stolt över att ha haft dig som kommunikatör.
En kommunikatör som hade hjärtat slog för området som helhet.
Fastighetsbranschen i Järva fick hjärta och ansikte med din satsning.”
Jag är nyinvald ledamot i Brottsofferjourens förbundsstyrelse, där jag hoppas kunna bidra med min kunskap, speciellt om kommunikation och företagssamarbeten. Det känns ju alltid lite gott i hjärtat att kunna vara med och bidra med något positivt – och Brottsofferjouren gör verkligen ett riktigt bra jobb, varje dag, för människor som varit utsatta för olika övergrepp. Heja er!
Category
Tags
För mig betyder hösten regn, rusk, tända ljus och …. böcker. Jag har precis kommit ut ur dimman med mina nya progressiva glasögon och ser numera som en hök. Läslusten är med andra ord större än någonsin.
Jag har laddat med massor av böcker om kommunikation, innovation och artificiell intelligens.
Artificiell intelligens känns som ett måste om man vill hänga med i den tekniska utvecklingen, det som alla pratar om, det som gäller. Gartner listar AI som nummer ett av tio tekniktrender att hålla koll på 2018. Jag själv, startar med Life 3.0 av Max Tegmark. Extra spännande är att det är det möjligt att träffa Max Tegmark IRL i Kulturhusets hörsal den 1 november. Han kommer att föreläsa om att vara människa i den artificiella intelligensens tid. Missa inte! Som vanligt är det den rationella medelvägen som gäller för att kunna navigera vår spektakulära framtid, enligt Max Tegmark och väljer bort både teknikskepticism och digital utopi.
Jag gissar att Tegmarks Life 3.0 inte är en bladvändare utan en bok som kräver lite mer av sin läsare. För att lätta upp det hela har jag därför valt några böcker för ren och skär inspiration och glädje. Jag har bland annat valt ”Nu – Strategisk Improvisation för effektiv kommunikation” av Jesper Falkheimer (här, om någonstans, känner jag mig hemma!).
Karin Zingmarks ”Maxa snacket” ligger också på mitt nattduksbord. Jag tror verkligen också på att iden då ledningen kunde delegera kommunikation till en kommunikationsavdelning som paketerade och förde ut företagets budskap är sedan länge förbi. Självklart måste dagens företag bli kommunikativa fullt ut genom att lyssna, analysera omvärlden, ta till sig av kundinsikter och lägga energi på dialogen med både medarbetare och kunder. Dialog har på något sätt blivit mitt signum.
För att förstå affärsmodellerna bakom kommersiella plattformar som Uber, Airbnb, Etsy och eBay, har jag boken ”Platform strategy” av Laure Claire Reiller & Benoit Reillier som sista bok min ”att-läsa-lista”. Den är kanske inte heller någon bladvändare men bra att läsa för att ha koll. Jag tror att den är riktigt bra!
Vilka böcker läser du i höst? Tips mottages tacksamt!
Category
Tags
Tanken som slog mig i morse medan jag stod och borstade tänderna, var att det som är den riktigt stora utmaningen med att jobba som konsult är att ständigt få sitt yrkesmässiga kunnande och sitt självförtroende utmanat.
Att sitta kvar på samma jobb år efter år är ganska tryggt. Du vet vad du vet och du känner dig säker i din roll. Inga direkta utmaningar. Dina kollegor vet vad du går för.
Men det ger heller inga nya oväntade perspektiv. Du tvingas inte utmana dig själv, nästan varje dag. Tänka nytt. Slänga ihop något som är ”good-enough” på bråkdelen av en sekund. Möta nya människor. Samarbeta. Reda ut konflikter.
Konsultlivet är bland det roligaste och jobbigaste jag har gjort i mitt yrkesliv.
Anteckningar i all hast, Oktober 2017
Category
Tags
Alla kan spela fotboll. I Tensta mötte byggbolag boende på en gård som skulle upprustas. Det blev en spännande match – och även en grund för vänskap.
Nu är det dags att väcka vår LinkedIn grupp om social hållbarhet ur sin törnrosasömn!
I våras startade jag en grupp för oss som jobbar med social hållbarhet inom samhällsplanering och fastighetsutveckling på LinkedIn. Min tanke var att få igång en diskussion runt frågor och trender inom social hållbarhet. För visst är det spännande att byta tankar och dela tips med andra i branschen som brinner för samma sak? Jag tror nämligen stenhårt på att tillsammans är man starkare och kanske, vem vet, kan vi hitta massor av bra synergieffekter.
Jag tänker att det ska vara ett forum där man kan få svar å frågor och att få feedback snabbt från andra kunniga personer man litar på.
Det handlar också om att ge och ta energi från varandra och därigenom bli effektivare att nå hållbarhetsmålen.
Så, mina vänner, nu sätter jag bollen i rullning igen.
Category
Tags
Semestern är över men inte sommaren. Lite ringrostig, men jag känner mig redo. När jag blundar kan jag fortfarande kännas doften av hav.
Category
Tags
Semester är det när man inte längre har koll på dagarna. Vänta, är det onsdag eller tisdag idag? Dagarna flyter in i varandra. Här på Lofoten skiljs dagarna inte åt av nätterna. Det är ljust dygnet runt.
Jag bor i en röd liten fiskestuga vid den vackraste av fjordar i Norge, Reinefjorden.
Känslan man får här är, Games of thrones – släng dig i väggen – här är verkligheten än mer magisk än i sagan. Förresten, jag är så himla nyfiken på säsong 7 som startade igår. säg ingenting,
Om man vill uppleva det magiska på riktigt rekommenderar jag Haukland beach. Stranden är fantastisk men också vandringen i bergen runt stranden. En underbar promenad startar vid parkeringen, åt vänster.
Urnstad beach är också riktigt härlig. Här samlas både surfare och naturälskate. Med parkeringsplatsen som utgångspunkt vandrar man längs bergen utmed havet ända till Eggum, där solnedgången är huvudattraktion. Glöm inte bra skor att gå i (det gjorde jag, hur man nu kan göra det?).
Fiskebyarna Å i Lofoten och Reine, där jag bor, ska man inte heller missa. Kanelbullarna i bageriet i Å är supergoda!
Sedan tycker jag att man ska ta dagen som den kommer, lite go with the flow. Läsa bra böcker gör bra för själen. Bara vara. Snart är hösten här och det är full fart igen – även här på bloggen. Tills dess, ha en riktigt fin sommar!
Category
Tags
Jag vill gärna slå ett slag för en grupp på LinkedIn för oss som jobbar med social hållbarhet och samhällsplanering.
Social hållbarhet inom samhälls- och fastighetsutveckling
Category
Tags
Den senaste tiden har jag fått många frågor som kretsar runt kommunikationsplanering; om jag har gjort en kommunikationsplan? Och om vad jag tänker om en kommunikationsplan?
På något sätt känns det lite konstigt. Jag har jobbat med kommunikation ett antal år så det där med att göra kommunikationsplaner, det sitter i ryggmärgen. Kanske är den till och med min bästa polare? Men det fina med frågor är att man tvingas att reflektera över sådant som man ofta gör av bara farten.
Hur tänker jag runt kommunikationsplanen?
För mig handlar kommunikationsplanering i mångt och mycket om att tänka till före. Att säkra upp att man tänker rätt, att prova sina tankar och att få dem på pränt. När man sedan känner sig nöjd med sin plan tycker jag att den är bra att ha som dokument för att kommunicera och förankra sina tankar, hur man tänker den övriga organisationen. Min käpphäst är att allt börjar inifrån verksamheten, att alla är med på tåget och känner sig involverade. Det är extra viktigt när det gäller förändringsarbete.
Med kommunikationsplanen pekar jag ut en riktning. Den ska ge svar på vad du ska säga, genom vilka kanaler, när i tiden och till vem du behöver säga det.
En kommunikationsstrategi eller kommunikationsplan är som sagt bara en riktning och jag tycker att det är sällan som man lyckas exekvera den i sin helhet. Verkligheten förändras och planen är bara en plan, ett slags levande arbetsdokument.
Vid en intervju för ett tag sedan blev jag uppmanad att välja mellan att vara bra på strategi eller bra på genomförandet. Jag sa att jag valde att vara bra på genomförandet då vi ofta inte vet om våra strategier är bra eller dåliga eftersom vi aldrig lyckades exekvera dem till fullo. Om man däremot är bra på genomförandet upptäcker man under resans gång om man har fel i sin strategi och har en möjlighet att rätta till den. Det är viktigt att kunna backa och göra omtag om man märker att det inte går som det var tänkt.
Jag gillar Karolinska Institutets vägledning för kommunikationsplanering.
”Håll kommunikationsplaneringen så enkel att alla förstår”, det är mitt motto.
Category
Tags
Det är något visst med sommarmorgnar. Idag blev den rosa.
Utsikterna för en fin midsommar ser bra ut, lite sol, lite regn och förhoppningsvis mycket jordgubbar.
På väg mot Hälsingland. Motivationskoden av Tommy Lindberg slank ner i min väska. Inspirerande och tankeväckande läsning om det moderna ledarskapet som jag tycker att alla borde läsa. Åtminstone om man är det minsta intresserad av hur människors motivation fungerar på riktigt. Rekommenderas!
Midsommarhälsningar i all hast och i full galopp!
Category
Tags
Sverige är det mest innovativa landet i väst. I alla fall när det kommer till tekniska innovationer – som sedan med hjälp av entreprenörskap och statligt stöd – omsätts till innovativa, växande företag. Jag tror att samhällsutmaningar som ökande segregation, arbetslöshet, och utanförskap skulle kunna lösas på liknande sätt och efterlyser bättre samspel mellan samhällsentreprenörer och offentlig sektor.
Det krävs en bra start för att starta en innovativ eld
Att göra upp eld är inte lätt. Som alla vet, är det oftast helt omöjligt att starta en eld genom att lägga ett gäng vedklabbar i en hög och tända eld med en tändsticka. Det krävs lite mer teknik och arbete än så för att få veden att fatta eld.
Man behöver starta med små mindre bitar för att elden ska ta fart. Gärna lite tidningspapper i mitten. Man tänder sedan på pappret som lätt tar fyr och sedan försöker sprida detta till trät. När man fått igång elden matar man på med större vedklabbar och fyller på allt efter som de brinner upp.
Håll kvar vår bild av elden för en sekund.
Att tända en liknande social innovativ eld fungerar ungefär på samma sätt. Vi behöver tändstickor, lättantändligt fnöske och torra vedklabbar dvs. statligt stöd, entreprenörer och en kundorienterad offentlig förvaltning med entreprenöriell vilja för att få den innovativa elden att spraka.
I förorten har vi sett många små välmenande innovationsprojektet slockna och dö – vedklabbarna har helt enkelt inte varit tillräckligt torra. Det är omöjligt att få igång en innovativ eld med kalla och sura vedklabbar.
Frågan faller sig därför helt naturlig, hur torkar vi vedklabbarna och gör dem mer lättantänliga?
För visst borde det vara de kommunala och regionala offentliga verksamheterna som är de naturliga och fortvariga bärarna av den innovativa eld som små innovationsprojektet avsett att tända?
Innovation drivs av medarbetare och kunder
Jag tror att det är nödvändigt för verksamheter även inom offentlig sektor att bli mer syftesdrivna, flexibla, kundorienterade och intraprenöriella. För att torka vedklabbarna – och få in innovation i den offentliga sektorns själ behöver vi förändra dess organisation och kultur.
I en innovativ kultur drivs medarbetarna av passion. Ledarna behöver vara engagerade eldsjälar. Med rätt ledare och medarbetare som förstår verksamhetens högre syfte – bortom KPI:erna – kan organisationer som tidigare kännetecknats av att vara förvaltande snarare än utvecklande och entreprenöriella successivt transformeras till att möta dagens behov.
För att nå dit, att hitta en mer kundorienterad drivkraft och entreprenöriell vilja krävs ett långsiktigt, insiktsfullt, pionjärt och tålmodigt arbete.
Lysande exempel är Helsingborgs kommun och deras visionsarbete.
Missa inte Vinnovas utlysning Social innovation mot segregation som startar om 5 dagar. Sökande från samtliga sektorer välkomnas. Minst två sökande tillsammans, varav en offentlig aktör. Inbjudan till informationsmöte den 20 juni finns här.
Category
Tags
Starka kvinnor i Tensta
I veckan avslutade jag ett uppdrag för det allmännyttiga bostadsbolaget Svenska Bostäder. Under våren har bostadsbolaget tillsammans med hyresgäster och hyresgästföreningen haft samråd med hyresgäster inför upprustningen av ett av miljonprogrammets hus i Tensta.
I Järva gör Svenska Bostäder ett fantastiskt bra jobb som inkluderar sina boende i upprustningen. Hyresgästerna kan på så sätt påverka både nivån på upprustning och sin hyra. Och inte bara det, min erfarenhet är att samråden även fyller en slags ”demokratilärande” funktion, samråden fungerar som praktiska demokratiskolor i sin uppbyggnad kring möten och omröstning av samrådsgruppens förslag.
Bostadsbolag i områden med socioekonomiskt utsatta grupper spelar därför en viktig roll i arbetet med ökad demokratisk delaktighet – vilket i slutändan ökar möjligheterna till en lyckad integration.
Hyresgästerna i Järvas är mycket nöjda – kanske till och med Sveriges nöjdaste hyresgäster.
Jag önskar Svenska Bostäder lycka till med sitt fina arbete på Järva. Ett arbete som inte bara handlar om ta hand om hus – utan även om människorna som bor där, husens själ.
Category
Tags
Bild från ”vårt” barnhem i Uganda.
För några år sedan reste jag till Uganda för att bocka av några ”måste-göra” på min bucket list: Bergsgorillorna i Bwindis dimhöljda berg och schimpanserna i Kibales låglandsskog.
Resan blev lika fantastisk och gränsöverskridande som någonsin en novell av Karen Blixen. Valet mellan olika researrangörer – det fanns hundratals – föll på en liten lokal researrangör som också drev ett barnhem för HIV-smittade barn. Att välja en liten lokal researrangör kändes helt rätt och bara vetskapen om att delar av vinsten gick till barnen på barnhemmet – som vi också fick besöka – skänkte en extra dimension till resan.
Idag förstår framgångsrika företag – precis som min lilla lokala researrangör i Uganda – att det är genom att jobba aktivt med sin samhällsroll som man stärker sin konkurrenskraft. Det kan till exempel vara företag som nyanställer egna lärare i svenska för att undervisa nyanlända på arbetsplatsen eller företag som aktivt jobbar för att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och praktiska möjligheter till arbete, inflytande och utveckling i sitt yrke och på sin arbetsplats eller företag som förstått vikten av att arbeta aktivt mot korruption osv.
Det är just det som är den bärande idén bakom företags sociala ansvar eller CSR. Det går att vara en god samhällsmedborgare och samtidigt vara lönsam – att ett mer mänskligt agerande är en förutsättning för att vara konkurrenskraftig och attrahera arbetskraft. Företags sociala ansvarstagande har därför alltmer blivit en överlevnadsfråga. Företag konkurrerar genom sina värderingar och sin etik. Sitt sociala ansvar om man så vill.
Men det räcker dock inte att verka för ett gott syfte om få känner till det. ”Syns du inte så finns du inte” stämmer allt mer när det är omvärldens förtroende som skapar finansiellt värde. Mänskliga företag är båda mer intressanta och relevanta.
Hållbarhetskommunikation betalar därför igen sig flera gånger om – rätt skött bidrar den till att företagets anseende och förtroende stärks. Det är därför den blir särskilt viktig jämfört med annan företagskommunikation.
Centrala ledord i arbetet med hållbarhetskommunikation
- öppenhet och transparens – varför omskrivas av andra utan att själv ge sin bild?
- förtroende och relationer – långsiktig framgång och lönsamhet kräver ett hållbart förhållningssätt till samhället i stort och till den egna organisationens nyckelintressenter.
- Dialog och samverkan – att knyta kontakter och etablera nätverk (stakeholders)som fungerar som stöd i utvecklingsprocesser. Dialog med företagets intressenter ska vara en naturlig del verksamheten. Den hjälper företaget att fokusera på de områden som är väsentliga och stärker förmågan att göra det som ger effekt för samhället.
Category
Tags
Om man inte brinner för det man håller på med blir risken stor att man informerar lite slentrianmässigt.
Självklart finns det lysande exempel på företag som har förstått att bra hållbarhetskommunikation är en nyckel till att driva såväl förändringar som affärer. Men de är få, i alla fall om vi tittar på små och mellanstora företag i Sverige.
Det är synd, för bra hållbarhetskommunikation kommer att betala igen sig flera gånger om. För så länge hållbarhetsarbetet stannar i Excelarken på företagens hållbarhetsavdelningar får man problem med att bygga vår tids viktigaste konkurrensmedel, anseende och förtroende.
Aktuell forskning visar att immateriella värden har blivit allt viktigare som konkurrensmedel.
Ur ett historiskt perspektiv kan man se att under 1960- och 1970-talen konkurrerade företag främst med effektiv produktion och moderna produktionsprocesser. Under 1980- och 1990-talen konkurrerade företagen med finansiell avkastning och pressade priser. Så sent som 2010-talet skulle man skulle kunna säga att företagen konkurrerar med anseende. Företaget konkurrerar genom sina värderingar och sin etik. Sitt sociala ansvar om man så vill.
Idag har folk förväntningar och krav på företag. Förtroende och anseende har blivit en överlevnadsfråga . Ett gott anseende är helt enkelt avgörande om man vill investera i, jobba i, eller bli partner till företaget.
Anseende byggs av människors uppfattningar. Så när krisen slår till är det bra att ha ett grundmurat rykte. Ett högt anseende ger företaget handlingsutrymme att med större trovärdighet agera i olika situationer.
Strategisk hållbarhetskommunikation är därför A och O – rätt skött kan anseendet faktiskt stärkas.
Bra strategisk hållbarhetskommunikation blir därför särskilt viktig jämfört med annan företagskommunikation eftersom den stärker ditt företags konkurrenskraft.
När jag arbetar med hållbarhetskommunikation gillar jag att:
- hitta hållbara affärslösningar och partnerskap som företag kan rida på när de själva gör affärer. En matchning där kan innebära ett långt och lönsamt äktenskap.
- arbeta med storytelling i att kommunicera budskap.
- arbeta mycket med konkreta exempel.
- göra hållbarhet lockande – I framtiden kan vår konsumtion av varor och tjänster bli en perfekt avspegling av våra värderingar.
Category
Tags
Jag är mycket hedrad över att ha blivit invald i Brottsofferjourens förbundsstyrelse, Jag hoppas kunna bidra med min strategiska förmåga, nätverk och engagemang. Jag ser också en stor möjlighet i att utveckla Brottsofferjourens samarbete med företag inom ramarna för företags sociala ansvar.
Det ska bli riktigt roligt och spännande! Tack för ert förtroende!
Brottsofferjouren är en ideell organisation som arbetar för alla brottsoffers rättighet att få det stöd som behövs för att hitta vägen tillbaka. Grunden i Brottsofferjourens arbete är FN:s konvention om mänskliga rättigheter, där alla människors lika värde och rättigheter slås fast.
Category
Tags
Liselotte Norén
Stort Grattis till Liselotte Norén och Refo som är nominerad till Giraffpriset 2017.
Liselotte Norén är grundare av Refo, ett företag som sysslar med återvinning men som är mycket mer. De ägnar sig åt remaking, integration, utbildning och skapar arbetstillfällen. Man har ett nätverk av hantverkare och designers som låter återvunna textilier och allt annat som samlas in få ett nytt syfte och liv. Det är ett företag i tiden som verkar inom delnings- och cirkular ekonomi och som drivs av sociala ambitioner och sann entreprenörsanda.
I rollen som kommunikationsansvarig för Svenska Bostäder på Järva hade jag det stora nöjet att samarbeta med Liselotte i flera projekt. Vi sydde bland annat upp grymt snygga ryggor av våra gamla byggvepor.
Med det projektet slog vi flera flugor i en smäll, – samtidigt som vi återbrukade gamla reklamvepor, fick ungdomar ett vettigt sommarjobb och en bra referens för framtiden. Vi själva byggde vårt varumärke som ett socialt och ekologiskt ansvarstagande bostadsföretag. Det var ett win-win projekt för såväl miljön som lokalsamhället och varumärket. Hur bra är väl inte det?
Liselotte är en mycket inspirerande drivkraft och som pricken över i:et så är hon dessutom väldigt rolig och härlig att samarbeta med. Jag kan varmt rekommendera henne som samarbetspartner.
Liselotte, jag håller tummarna! Du är väl värd Giraffpriset. Vårt samhälle behöver drivkrafter som dig!
Det är Social Venture Network, SVN, som delar ut giraffpriset. SVN är ett internationellt nätverk som arbetar för långsiktig hållbarhet i affärer och verksamheter. Medlemmarna är företag och organisationer som arbetar lokalt i varje land med frågor om god etik, miljöhänsyn och socialt ansvar.
Bild på våra coola veparyggor som vi lät sy upp av gamla byggvepor. Projektet främjade både ekologisk och social hållbart. Inget släng samtidigt som ungdomar fick sommarjobb och en merit i sitt cv. Som bolag stärkte vi vårt varumärke. Snacka om win-win!
Category
Tags
Okej, det här inlägget är en parentes. Kommunikation och hållbarhet ska ju egentligen vara i fokus för den här bloggen. Men jag kan liksom bara inte låta bli. Varför? Jo, jag har köpt en stor platt-TV, en sk. smart-TV.
Ungefär här förstår du nu hur omodern jag är när det kommer till TV-apparater. Och i ärlighetens namn, kollar jag inte speciellt mycket på TV. Den gamla tjock-TV:n har bara blivit kvar, stående bortglömd i ett hörn och samlat damm. Jag tänkte egentligen inte på TV:n så himla ofta förutom när andra mer ”early adopters” kom på besök och förfasade sig, ”Herregud, är det sant, har ni en tjock-TV”.
Men nu har alltså dagen kommit och det är dags för den gamla trotjänaren från mitten av nittiotalet att bytas ut. Hur det kommer sig? Här är min analys.
Jag tror att allt började med att jag blev sjuk, först var det influensa som sedan blev till ett riktigt illa inflammerat öga med dimsyn och små svarta prickar som jag ibland misstog som flugor, som komplikation.
För denna åkomma får jag en herrans massa olika droppar och kortisontabletter. Lugn, doktorn säger nu att prognosen att bli återställd är god, även om jag till och från varit tveksam och har tyckt synd om mig själv när jag var som tröttast.
Jag tror att det var problemet med ögat och bristen på ork som i sin tur gjorde att jag torskade dit på Netflix och TV-serien Homeland. På bara några dagar, plöjde jag hela första säsongen och är nu en bra bit in på andra. Serien är som ett gift. Antalet timmar då jag borde sova har helt plötsligt halverats.
Att man tar med sig paddan och ligger och smygtittar under täcket för att inte bli upptäckt, det är inte bra. Det fattar vem som helst. Homeland är en serie som man ska titta på ståndsmässigt, på en jättestor skärm, halvliggande i soffan, Det var ungefär så läget var när jag började förstå mitt egentliga behov att en platt-TV. Den är en konsekvens av Homeland och ett inflammerat öga.
Förresten, har alla ni som kollar Homeland lagt märke till att när det är riktigt, riktigt jobbiga situationer öppnar CIA-agenten Carrie sitt kylskåp och häller upp ett jättestort glas vitt vin som hon sedan klunkar i sig som om det vore saft? Jag tror att det var just den bilden som fanns på min näthinna, när jag för några dagar sedan, klickade hem flera flaskor Riesling-vin på nätet. Man kan ju beställa hem vin via Mathem, nu för tiden. Hur bra är väl inte det? Till saken hör att jag är inte ens är speciellt förtjust i vitt vin. Men i serien ser det ju så himla gott ut.
Här förstår man hur reklam fungerar.
Om man riktigt tänker efter, är det inte så att livet består av en mängd kedjereaktioner? Det ena ger det andra. En liten händelse startar ett orsaksförlopp, en dominoeffekt. Karma, mina vänner!
Hur som helst och från det ena till det andra. Nu har det iallafall hänt. Tjock-TV:n är utbytt och jag har blivit med smart-TV och en himla massa riesling-vin. det är inte illa!
Nej det känns stort, närmast omvälvande!
Category
Tags
”Success is not the key to happiness. Happiness is the key to success. If you love what you are doing, you will be successful.” Albert Schweitzer, Nobel laureate
Category
Tags
Scarlett Roa Brynildsen är grundare av Bright Red Future AB. Scarlett betyder klarröd och står för styrka och mod, egenskaper som bygger grunden för framtidens företag. De senaste åren har hon arbetat som affärsrådgivare och hållbarhetsansvarig på Almi Företagspartner, där hon hjälpt hundratals entreprenörer att starta och driva företag.
Den 19 maj håller Scarlett Roa, Bright Red Future, ett kostnadsfritt frukostseminarium på Almi i ämnet social hållbarhet. Seminariet vänder sig till företag med anställda som förstår att medarbetarna är företagens viktigaste resurs och konkurrensmedel. Läs mer och anmäl dig på följande länk https://lnkd.in/faEtequ
Category
Tags
Äpplen på rad
Jag var inbjuden till en ledningsgrupp för att prata om företags sociala ansvar för ungefär ett år sedan. Mitt uppdrag var att förklara begreppet, CSR, vad det innebär generellt och sedan litegrann om hållbarhetsredovisning. Jag hade 20 minuter på mig. Redan när jag klev in i mötesrummet kände jag av en kompakt mur av motstånd.
Tystnaden fortsatte genom hela presentationen, – förutom en gång då en av avdelningscheferna tittade stint i ögonen på sin chef och undrade om det här med antikorruption. Är det verkligen något som vi ska hålla på med?
Så värst mycket fler frågor blev det inte. Det var faktiskt mest tyst. Så här efteråt, vet jag att jag inte svarade på frågan om antikorruption. Visst är det så att arbetet mot korruption är en viktig fråga att driva eftersom korruption undergräver legitimitet och hållbarhet i det ekonomiska systemet. Frågan är om inte korruption är vår tids största utmaningar för företag.
Men det var först när jag, med en olustig känsla, packade ihop min dator, som jag råkade höra chefen som också satt företagsledningen säga till sin ledningsgrupp.
-Vi ska vara glada att det finns någon vill hålla på med sånt här, sa han. Men låt oss nu gå vidare till viktigare saker.
Kanske var det det mest korkade uttalandet sedan ”internet bara är en fluga” och för att inte säga oförskämt. Idag, ett år senare, är det tydligt att synen på företags sociala ansvar verkligen har förändrats i rasande takt. Att arbeta med hållbarhet är inte längre en fråga om utan snarare om en fråga om hur. Det går snabbt och det gäller för företag att hänga med i utvecklingen. Den där inställningen funkar med andra ord inte längre.
På miljösidan ligger svenska företag långt framme. Miljöarbetet har legat i fokus ända sedan Agenda 21 på 1990-talet. Med klimatförändringarna tror jag att fler känner ett ansvar för miljön. Det handlar om att arbeta med energieffektivisering, materialanvändning, återanvändning, återvinning och att begränsa användningen av kemikalier.
Det var egentligen inte förrän vid millennieskiftet och FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 som man började prata om den sociala dimensionen av hållbarhet.
Alla tre dimensionerna av hållbarhetsfrågorna (miljö, sociala och ekonomiska aspekter) har numera blivit alltmer integrerade i företagens verksamhet – från produktion till distribution, personalfrågor och marknadsföring. Det handlar i grunden om sunt företagande, att hushålla med de resurser man har – råvaror, arbetskraft och kapital.
Vad kan företag som arbetar aktivt med hållbarhet förvänta sig? Undersökningar visar att hållbarhetsarbetet bidrar till ökad lönsamhet, fler uppdrag och fler kunder. Det bidrar ofta positivt vid offentliga upphandlingar. Arbetet leder bland annat till ökad kundnöjdhet och gynnar marknadsföringen.
Ett företags hållbarhetsarbete är viktigt för att kunna attrahera och behålla arbetskraft. Ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden förväntar sig att verksamheten bedrivs på ett hållbart sätt.
Att seriösa företag engagerar sig i hållbarhetsfrågor är inte längre ett val utan ett måste. Hållbarhet är viktigt både för kund och affärer. Jag är säker.
Category
Tags
Bild på coola veparyggor som Svenska Bostäder med hjälp av Refo lät sy upp av gamla byggvepor. Projektet främjade både ekologisk och social hållbart. Inget släng samtidigt som ungdomar fick sommarjobb och en referens i sitt cv. Kan det bli bättre? (bilden är lånad av Svenska Bostäder)
Business Arena 2017 i Göteborg och Malmö är över för i år.
Det har varit otroligt spännande och inspirerande att få ta del av hur Sveriges största aktörer inom bygg- och bostadsbranschen jobbar med den sociala dimensionen av samhällsbyggande. Jag kan lova att det händer mycket, – att det går i en svindlande fart. Det som bara var en tanke för några år sedan är idag praxis. Att jobba med social hållbarhet är inte längre en fråga ”om” utan mer en fråga om ”hur”.
Det var just det där, ”huret” som vi diskuterade vid de två fördjupningarna som jag modererade.
Det blev väldigt uppenbart för mig att för att lyckas med hållbarhetsarbetet krävs en engagerad och modig företagsledning. Det måste finnas en stark vilja. Allt börjar, som alltid, inifrån organisationen, det är där som vi finner kraftens och motivationens källa. För att hållbarhetsarbetet ska bli framgångsrikt måste det helt enkelt genomsyra hela verksamheten och man måste samarbeta med andra, både inom och utanför organisationen.
I Malmö berättade Maria Hernroth, Hållbarhetschef på PEAB, mycket inspirerande om hur medarbetare utbildas löpande i hur koncernen jobbar med hållbarhet. Riksbyggens strateg för social hållbarhet, Therese Berg, lät oss höra om det verktyg som de själva tagit fram som stöd för för att säkra social hållbarhet i alla sina byggprojekt. Metodiskt och mycket spännande! Något som jag gärna skulle vilja veta mer om.
Göran Cars, professor i samhällsplanering vid KTH, pratade bland annat om Järva, där jag har mitt hjärta. Han framhöll att förnyelseprojekten har avlöst varandra i många av de svenska miljonprogramsområdena, men att det är få som har lyckats.
– Svaret är enkelt. Vi har helt enkelt gjort fel saker. Vi har lagt stora pengar på att rusta utemiljöer, skrynkla till husen för att göra dem annorlunda och på att göra make-over på lägenheterna. Det är kul, men det förändrar inte ett område. Om man istället hade gjort sig omaket att funderat på vad människorna i området såg som det mest viktiga för att förändra hade man gjort helt andra saker, sa han.
Frågeundersökningar bland de boende visar istället att skola, trygghet och säkerhet samt möjligheter till arbete hamnar främst. Tiden är mogen för nya strategier tror Göran Cars som främst ser två strategier inom det sociala hållbarhetsarbetet, dels individfokus och dels genom strukturförändringar.
Individfokus
För att göra rätt saker gäller det att fråga boende vad som är viktigt. Det handlar egentligen om att känna sina kunder. Hur gör man det? Jo, genom att finnas på plats. Sätta på sig tropikhatten och ”go native”. Ta in och fördjupa dig i den pågående konversationen i samhället. Engagera sig själv i diskussionen. För oss som jobbar med kommunikation och samhällsplanering kallas det för dialog. Här måste bostadsbolagen inse att de har ett ansvar för sina bostadsområden.
Det pratades mycket om samverkan. Samverkan mellan boende och bostadsbolag. Samverkan mellan bostadsbolag och byggbolag ( och inte minst mellan samhällets andra aktörer som t.ex. Polis, Arbetsförmedling, NGO:s), samverkan mellan byggbolag och entreprenörer. En lång kedja av samverkan för ökad social hållbarhet i ett område. Här är sociala upphandlingar ett bra verktyg.
Strukturförändringar
Strukturförändring av område handlar exempelvis om blandade upplåtelseformer i ett område, att göra det möjligt att göra boendekarriär och att få in nya verksamheter. det lan också handla om att länka ihop stadsdelar
Sammanfattning
Några av mina mentala minnesanteckningar har jag kastat ner i en powerpoint som du kan ladda ner här:
Category
Tags
Frågan om moralpoliser, ökad hederskultur och kontroll av kvinnor är mer än någonsin aktuell. Frågan bubblar i media. Reaktionerna har varit starka efter Kalla Faktas avslöjande i förra veckan om självutnämnda moralpoliser som trakasserar kvinnor runtom i Sverige och hur bland annat skolbarn separeras på skolbussen så att pojkarna får gå på och sitta fram medan flickorna går på och sitter bak.
Sedan fler år vittnar förortens kvinnor om ofrihet, förtryck och våld. Kvinnors erfarenheter av förtryck ser ofta annorlunda ut i förorten än i innerstaden.
I en krönika i Expressen den 30 mars ger sig även den vikarierande ledarskribenten Gustav Juntti, i kast med den nätta uppgiften att analysera Svenska Bostäders satsning på feministisk stadsplanering i Husby. Analysen grundar sig på ett starkt vinklat och hårt redigerat inslag i SVT Stockholm (30/3).
”Kvinnors upplevda otrygghet ska bekämpas. Lösningen måste dock vara mer genomtänkt än spontana kulturprojekt”, skriver Gustav i en förnumstig ton som får mig att tänka på begreppet mansplaining. Som många andra som ger sig i kast med att beskriva förorten och det arbete som görs där krafsar han bara lite på ytan.
I sak har han dock rätt, i förorten kan inte feminism reduceras till en konstform eller till spontana kulturprojekt. Det är sant.
Feministisk stadsplanering vad innebär det? Begreppet är klurigt. Det finns heller ingen färdig mall hur man arbetar med feministisk stadsplanering; det är istället nödvändigt att ta avstamp i de behov som finns på plats.
I rollen som kommunikatör för Svenska Bostäder startade jag för drygt tre år sedan ett omfattande dialogarbete för att ta reda på vad husbyborna tyckte om sitt centrum.
I den dialogen vittnade många kvinnor om en stark patriarkal kultur. Dialogen visade även, knappast överraskande, på en stor social orättvisa.
För mig, var det en skyldighet att lyssna på kvinnornas berättelser.
Tillsammans med kvinnor i Husby startade vi ett feministiskt stadsplaneringsprojekt. Vår målsättning var ett mer jämställt centrum där alla känner sig välkomna att vara. För att komma dit, använder vi oss av den feministiska analysen som verktyg. Med den vill vi synliggöra för att bryta obalansen i centrum.
Feministisk stadsplanering Husby handlar om att utforma och programmera stadsrummen så att de klarar av att uppfylla en rad olika funktioner, som exempelvis en plats för handel, rekreation, transport och sociala aktiviteter. Till skillnad från hemmet, eller andra privata platser i staden är stadsrummen till för alla, män och kvinnor, pojkar och flickor.
Det är viktigt att vi synliggör den strukturella obalansen som finns i stadsrummen och gemensamt försöker hitta lösningar. För det är precis så som man arbetar när man arbetar utifrån en feministisk metod, man arbetar inkluderande, och i dialog med boende. Det gör Svenska Bostäder i Husby.
Nej Gustav, jag tycker inte att det är något fel med pragmatisk Husbyfeminism.
I kampen för ökad integration, jämställdhet och social rättvisa, behöver vi hjälp av vassa skribenter som dig. Min uppmaning till blir därför att lämna ditt skyddade kontor i innerstaden. Ta den blå linjen mot Husby.
Vi ses vid spärrarna. Uppgång Husby centrum.
Det är nu det egentliga jobbet börjar.
Category
Tags
Vem blir inte glad av gula krokus en grå dag som denna?
Ett stort Grattis till Statistiska centralbyrån som tog hem Stora kommunikationspriset i kategorin offentlig förvaltning. Priset var välförtjänt – speciellt i dessa tider när fakta och kunskap systematiskt ifrågasätts eller ignoreras för att ersättas med hemsnickrade, ”alternativa” sanningar och fakta.
Fakta behöver stå som en grund, även om den kan vara besvärlig och svår att tillägna sig. Mot lögner och förfalskade nyheter hjälper bara kunskap. Här har Statistiska centralbyråns kommunikationsavdelning en viktig roll. De arbetar målmedvetet med att göra krånglig statistik och siffror mer lättillgängligt. Okunskap bekämpas med fakta. Bra jobbat och stort Grattis till Stora kommunikationspriset i kategorin offentlig förvaltning.
Category
Tags
Om man pratar om något tillräckligt mycket och oförtrutet och outtröttligt tar det om och om igen, så blir det till slut sanning.
För det första, ingen kan väl någonsin tro att det är lätt att börja prata feminism i den mer konservativa fastighetsbranschen?
Jämställdhet är okej. Det finns ingen som säger emot jämställdhet. För mig handlar det om att kvinnor och män ska behandlas lika. Alla ska ha lika rättigheter, vilket kön de än har. Men jämställdhet är också att hela samhället borde genomsyras av feminism: Lika lön för lika arbete, Fler kvinnor i alla styrelser.
Jag ser det så här.
Feminism är inte lika med jämställdhet. Jämställdhet är däremot feminismens mål och feminismen är verktyget för att nå dit.
En del i den feministiska analysen är att tala om förtryck, strukturer och över- samt underordning. Det är här kvinnor och män kommer in.
KVINNOR är strukturellt förtryckta av MÄN. För att överhuvudtaget ha en chans att kunna bli jämställda så måste vi synliggöra det strukturella förtrycket. Vi måste prata om att män har mer makt, mer pengar, mer frihet än kvinnor osv.
I Husby har vi synliggjort att män tar över torgen och det offentliga rummet. Det allmännyttiga bostadsbolaget Svenska Bostäder vill rusta centrum utifrån ett feministisk perspektiv. De vill använda feminismen som ett verktyg för att bryta obalansen i centrum och synliggöra strukturerna.
Vad handlar feministisk stadsplanering om?
Det kan exempelvis handla om jämställda verksamheter, Det kan också handla om att utforma och programmera torgen så att både män och kvinnor känner sig välkomna. Varför inte en bilskola med kvinnliga bilskollärare? Är inte körkort kopplat till den feministiska frigörelseprocessen? Är inte bilkörning tätt sammankopplat med frihet? Kanske handlar det även om att möjliggöra för en bilpool?
Vad man lägger i begreppet feministisk stadsplanering beror på vem du talar med. det finns lika många föreställningar om vad det är som det finns människor, tror jag.
Huvudsaken är dock att vi börjar prata om det, att vi synliggör den strukturella obalansen och gemensamt försöker hitta lösningar på definierade problemområden. Här skriver jag medvetet ”gemensamt försöka hitta lösningar”, för om man arbetar utifrån ett feministiskt perspektiv så arbetar man inkluderande, i en demokratisk dialog.
Så var det ju det här med om att prata tillräckligt ofta om något så blir det en sanning.
För självklart blir man glad när man på omvägar får höra sina gamla kollegor förvara feministisk stadsplanering med att tvärsäkert säga, ”Herregud, det är väl i princip bara bonnlurkar som tycker att det är hotfullt att prata feminism i våra dagar?”
Det känns stort!
Category
Tags
Klart man blir glad när ens dotter ber en att göra en spellista med bra hiphop. Listan innehåller många gamla godingar och även någon låt northern soul. Jag fyller på den allt eftersom.
Hälsningar i hast…
Category
Tags
I samband med Husbyfestivalen 2014 presenterar vi i samarbete med Keyy & Souza ft. Cherrie låten Så många ställen. Det är en hyllning till Järva och Husby och alla som bor där.
Det var i ”holken” i Husby centrum vi skapade kommunikation som sa någonting på riktigt, den var jämställd på så sätt att den kom inte snett ovan ifrån, den kom istället från vanliga människor. Med mig, genom hela processen var Cherrie. Hon var min fantastiska dörröppnare.
Vi jobbade mycket med storytelling och vi lät vår målgrupp själva berätta. En hel sommar skördade vi berättelser om vårt Järva som vi publicerade på Instagram och Youtube under hashtaggen ”Mitt Järva”. Vi ville hylla Järva och lyfta människorna som bor där.
Det var nämligen så, att jag började jobba i Järva strax efter kravallerna i Husby 2013 och förtroendet för myndigheter och samhället var generellt lågt. Min tanke, var redan från början att vi skulle vara tvungna att starta med att bygga trovärdighet, tillit och förtroende.
Jag är helt övertygad om att förtroende är grunden för långa relationer och samarbete. Och i det här fallet, när jag började i Husby, var förtroendet som sagt rejält naggat i kanten. Vi var med andra ord, tvungna att börja från början.
”Du måste vara den förändring du vill se hos eller i andra” sa Gandhi.
Trovärdighet och förtroende börjar alltid med en själv, sedan sprider den sig som ringar på vattnet, ens relationer, företaget/organisationen, samhället osv.
Frågan var hur och vilka faktorer som är viktiga för att bygga trovärdighet?
Vi var på plats, lokal närvaro är superviktigt. liksom attityd och inställning. I efterhand har jag också identifierat ytterligare två viktiga ingredienser, nämligen integritet( som handlar om ärlighet, säga sanningen, ha mod och visa ödmjukhet) och intention (handlar om syftet, ”varför”, bakom det du gör, vad du tänker göra för att nå dit och vilket beteende du uppvisar som tecken på att du menar det du säger. ”Walk the talk” med andra ord).
Videon som fick namnet ”så många ställen”, var vår egen idé. Vi ville berätta om mångfalden på Järva, människor som är från många olika ställen men som funnit en fristad i stadsdelarna runt Järvafältet. idén förverkligades av Keyy & Souza, från Husby och Rinkeby med hjälp av Cherrie som coach. Producent var Martin Jonsson från Blacknuss.
När man jobbar med storytelling tycker jag att det är spännande att använda många olika medier, och gärna i en bra mix.
Category
Tags
Den offentliga platsen, gator, parker och torg, är demokratins viktigaste arena. Här har vi medborgare yttrandefrihet och mötesfrihet, medborgerliga rättigheter. Konstnären Saga Berlins konstverk Uppfinn nått eller dö i bassängen i Västertorps utomhusbad ställer frågor om dessa rättigheter. Vad är vi som medborgare, och vad är vår stat? Vem har rätt till den offentliga platsen? Vem kan uttrycka sig var, hur?
Ja, jag gillar. Det är episkt vackert och med politiskt relevanta frågor.
Med detta verk får Hägersten och Stockholm möjlighet att ställa sig i täten för den samtida västerländska konstscenen. Jag hoppas att Stockholm tar chansen.
Category
Tags
Jag har verkligen så många oförglömliga, fina och härliga minnen från min tid som kommunikatör på Järva.
Uppförsbacken i början var dock tuffare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Jag hade inte ens varit i Järva tidigare, jo förresten, jag hade jobbat på Ericsson i Kista men det är en helt annan sak, en helt annan värld. Jag hade också varit i Rinkeby några gånger och handlat grönsaker, billigt. Det var liksom allt.
Så här i efterhand, inser jag vilken resa jag har gjort, såväl yrkesmässigt som på det personliga planet. Så många fördomar som har ställts på kant. så många gånger som jag har fått omvärdera mina kunskaper om vad kommunikation är.
Hur som helst, redan från början bestämde jag mig för att finnas på plats. Jag kände instinktivt att jag inte skulle lyckas med att få till kommunikation som betydde någonting om den gjordes med ett utifrån perspektiv. Min idé var istället att försöka få till ett mer jämlikt samtal, att prata med människor istället för till. Kommunikation med ett inifrån perspektiv.
Jag ordnade därför, med hjälp av välvilligt inställda kollegor, ett litet kontor mitt på torget i Husby centrum. Det var så litet, att det i folkmun kallades för ”holken”. Det viktiga var att dörren till ”holken” alltid stod öppen. Vi välkomnade besök. Och ryktet spred sig, efter ett tag sökte sig människor in för att prata, för att ventilera sina affärsidéer, få hjälp med att översätta något brev från försäkringskassan och allt man nu kan tänka sig. Det kom att bli en idé om närhet som också bar frukt. Jag fick kontakt med alla möjliga människor, byggde relationer och fick en riktigt bra plattform för dialog.
På den tiden, ja, det känns som väldigt länge sedan, jobbade en ung tjej med mig från Rinkeby, Cherrie. Hon gillade att sjunga och emellanåt kom vår lilla holk att bli en oas för ortens ungdomar. Stämningen var ofta på topp och det snackades och skrattades och framför allt så spelade vi hiphop så att taket nästa lyfte. Vissa dagar, för att få lite arbetsro och kunna tänka lite mer avskilt, tog jag därför helt sonika min dator med mig och satte mig på Husby träff eller något annat lite mer tyst ställe för att kunna jobba mer ostört.
Ungdomarna har nu gått vidare med sina liv och sjunger på bra mycket större arenor än vår lilla holk. De vinner dessutom massor av fina priser och gör turnéer världen över. De pratar om att betala tillbaka till sin ort och jobbar mot våld och för jämställdhet. Vilka stordåd lade vi inte grunden till i vår lilla holk, Cherrie och Keya? På kuppen lärde jag mig massor om hiphop, t.ex.bara det hur man uttalar Jay Z (Beyoncés man), ja, man säger inte jay zäta utan jay c (så himla mossig är jag och ungdomarna skrattade gott!)
Jag lärde mig också att ungdomar på Järva inte nödvändigtvis behöver vara ligister och stenkastare. På samma sätt som när jag började jobba på Järva, startar många unga på Järva sitt liv i uppförsbacke. Men jag vet att många gånger behövs det bara en liten, liten knuff i rätt riktning och innan man vet ordet, har de blivit ingenjörer, socionomer, jurister eller sjuksköterskor. Människor som vårt samhälle behöver.
Category
Tags
Min fina fd. kollega på Svenska Bostäder, Kicki Kullberg Duren skrev så fint i en kommentar på LinkedIn. Hör bara.
”Helen Larsson är en fantastisk kommunikatör, bra på att lyssna och framför allt förstå helheten i det som kommuniceras. Sedan går hon ut och gör – och det blir så bra! Glad över att ha jobbat ihop med dig, Helen. Grattis!”
Jag tror verkligen stenhårt på att det är.med kraften i bra kommunikation som man kan förändra, både i det lilla och det stora. Jag tror även på systerskap, att öppna dörrar, att lyfta och berömma varandra.
I USA:s presidentval pratade Hillary Clinton, ofta om att hon hoppades att USA ska bli ett land där man ägnar sig åt att lyfta varandra istället för att trycka ner. Det tycker jag är tänkvärda ord både i livet som helhet och kanske speciellt för oss som är verksamma i socialt utsatta områden där människor redan är utpekade till att vara samhällets underdogs.
En klapp på axeln och uppskattning kan få oanade konsekvenser. Positivitet sprider sig som ringar på vatten. Man blir dessutom glad av att göra någon annan människa glad. Det gör gott i hjärtat.
Tack fina Kicki!
Jag blev verkligen så himla glad!
Idag vill jag ta tillfället i akt att lyfta Tensta
– Du vet vad man säger. En bild säger mer än tusen ord. Det var många ungdomar som hjälpte till. Samma ungdomar som kastar sten ena dagen gör det här nästa dag.
Ulf Bivemark, brandmästare på Kista brandstation, uppskattar att lokalborna ville hjälpa till.
– Vi har tre utsatta områden i vårt distrikt och stenkastningen är en liten del av det negativa. Merparten av vårt arbete är positivt och det här är en positiv grej, att merparten av människorna Tensta, Rinkeby, Husby är bra människor som vill väl, säger han till TT.
Citat Aftonbladet
Category
Tags
Känslan av att något inte riktigt stämmer. Först bara som en odefinierbar sjukdomskänsla. Trötthet. Tänker att nu måste jag bara hem och sova, sova och sova.
Jag vaknar med huvudvärk. Halsen känns som ett rivjärn och med en hosta från helvetet. Frossa.
Javisst, jag tycker synd om mig själv. Jag slänger i mig några Alvedon och googlar ”huvudvärk, hosta, trötthet”. Google säger: Mykoplasmalunginflammation, TWAR och Pneumokocker. Jag själv överväger influensa.
Jag kommer ihåg hur överjävligt det var förra gången dvs. första gången som jag drabbades. Hur kan man glömma en sådan mäktig nära-döden-upplevelse? Jag kommer ihåg hur snabbt det gick och att jag insjuknade i soffan framför TV:n. Det var sedan i soffan, framför TV:n som jag liggandes i flera dagar. Der var banne mig knappt så att jag tog mig till toaletten själv. Hur sjutton kan man bli så sjuk av influensa?
Jag lovade sedan mig själv att sluta raljera över människor som vaccinerar sig mot influensa. Ja, jag har faktist gjort det. Jag trodde då att influensa var ungefär som en förkylning.
Nu är jag här igen. Men inte lika farligt som förra gången. Vid min sida ligger yorkshireterriern som en oborstad dammtuss och på nattduksbordet ligger Zyx och Alvedon.
Som någon klok person sa, ”det går över”. Men kan man verkligen lita på det?
Category
Tags
Jag är sekulär och har levt större delen av mitt liv i Sverige. Jag umgås ofta med sekulära kvinnor som är likasinnade. Vi tycker och tänker ofta likadant om det mesta som berör oss.
Idag finns det så mycket vi och dem. Debatten är som en boxningsmatch med två ringhörnor.
Alla lever i sin verklighet och tror att ens verklighet är enda sanningen
Jag har en syster som bor i mitt forna hemland, jag älskar henne mycket och tar ofta goda råd ifrån henne.
Hon bär slöja och är troende muslim. Hon är självklart mot Daesh och liknande islamistiska terrororganisationer. Hon avskyr deras handlingar och deras sätt att använda islam. Min syster som nästan tar alla beslut hemma är absolut inte förtryckt av hennes man men hederskulturens påverkan kan hon inte komma undan som är cementerade och gäller alla.
Traditioner och kulturer som bestämmer ofta hur kvinnan ska klä på sig. När jag samtalar med henne om klädseln och slöja säger hon kloka ord . ”Det är mitt val och min sanning”.
Så sant! det ju min systers verklighet, såsom jag har min verklighet.
Vem har rätt att döma?
Dagens polarisering gör mig illamående och har svårt att finna mig i det. Vad kvinnan ska ha på sig upp till henne i den sanning hon befinner sig i.
I hennes sanning är hederskulturen sätter normer och i min sanning är det de i västvärlden som vill reglera hur mycket kvinnor ska få ha på sig.
På ena sidan vill de reglera hur mycket man ska ha på sig på den andra hur lite, förtryck från båda håll. Kvinnan är själv kapabel till vad som är bästa klädseln för henne.
Jag väljer att visa mycket hud, min syster väljer att täcka mycket hud fast vi är från samma familj och tradition.
Varken jag eller min syster är bättre än den andre. Det finns inte rätt eller fel, bara olika klädsel.
När vi är på stranden badar hon i burqini och jag i bikini. Vi båda svalkar oss i det härliga vattnet utan att tänka på den andres klädsel.
Det är dags att föra en vettig och balanserad debatt om viktigare saker som sker omkring oss.
Sluta reglera, kontrollera och döma kvinnans kropp och klädsel. Kvinnor är fria individer och skall inte bli förtryckta från vare sig hederskultur eller lagar som reglerar klädseln. Sunt förnuft borde råda.
Låt oss diskutera och debattera hederskulturen som förtrycker!
Låt oss diskutera och debattera extrema islamisternas förtryck!
Låt oss diskutera och debattera separata badtider!
Låt oss diskutera och debattera separata fritidsgårdar!
Låt oss diskutera och debattera separata skolklasser!
Låt oss diskutera och debattera barnens rätt att välja religion och klädseln!
Låt oss diskutera och debattera religiösa skolor!
Så liten är burkinidebatten. Det finns så mycket viktigare och större förtryck att debattera.
Esme Güler, boende och verksam i Husby
Category
Tags
Jag känner mig glad, på gränsen till lätt berusad, över nomineringen till Stora Kommunikatörspriset, Bästa kommunikation offentlig organisation. Framförallt känner jag en stor tacksamhet till boende i Järva och Husby. Det var här som jag lärde mig att våga mötas utan rädsla. Att lyssna för att försöka förstå.
Jag tycker också att det känns bra att ta tillfället i akt och bidra till att rikta strålkastarljuset på Husby för något annat än skjutningar, drogförsäljning och otrygghet. Där finns nämligen så mycket mer. Här bor ovanligt många engagerade människor. Här har exempelvis eldsjälar gått samman i ett stadsdelsråd som träffas varje månad för att diskutera hur de bäst kan stötta, hjälpa, försöka förstå och sätta press på politiker och tjänstemän.
Det var alltså här som jag skolades in. Jag glömmer aldrig hur jag ensam, fick stå i mitten av den stora församlingssalen i Husby träff och hur jag fullständigt grillades av ett hundratal ifrågasättande Husbybor om upprustningen av Husby centrum. Det var här som jag fick erfara ordspråket ”det som inte dödar härdar”, stämmer.
Jag dog inte, – även om det många gånger var en smula ensamt.
Jag fick frågan av Sveriges kommunikatörer om jag ville dela med mig av ”framgångsreceptet”, det jag tycker är god kommunikation. Jag försökte sammanfatta det som har varit viktigt för mig med bara några få rader, ja, herregud, hur enkelt kan det vara? Bra kommunikation, på bara några rader. Här är lösningen….
Category
Tags
Utanbygatan, kv. Josef i Västerås.
Härligt! Det blev ett överväldigande JA igår till samrådsgruppens förslag till upprustning av kv. Josef i Västerås. Ett kvitto på att vi i samrådsgruppen har gjort ett gott jobb och lyckats med att ta en riktigt bra förslag. Att jobba med samråd är otroligt positivt. Det ett bra sätt att jobba på tillsammans med boende utifrån många aspekter: Social hållbarhet, ökad kundnöjdhet, stärkt varumärke och framför allt så blir det så mycket roligare att jobba. Att arbeta med hyresgästerna, istället för mot. Det kallar jag ömsesidig glädje och nytta!
Det som jag är mest stolt över var att vi i vårt förslag fick till olika upprustningsnivåer. Hyresgästen kan på så sätt vara med och påverka sin hyra. När allt kommer omkring så är det den nya hyran, efter upprustningen som är det stora orosmolnet. När allt kommer omkring så måste ju folk ha råd att bo!
Jag har reflekterat lite över just det här ombyggnadssamrådets framgångsfaktorer och för det första så handlar det om inställning. Bostadsbolaget Mimer var från början fast beslutna att inkludera boende i processen. Att vara öppna, transparenta och beredda att kompromissa. Att hitta den där medelvägen, där både boende och bostadsbolag känner sig nöjda, ja, det är en viktig nyckel till framgång.
Jag är helt övertygad om att delaktighet ger resultat. Mycket blir bättre om man lyssnar på de som bor i hyreshusen. Nöjda hyresgäster bidrar till en ökad lönsamhet. En nöjd hyresgäst kostar mindre än en missnöjd. Färre klagomål, färre omflyttningar, färre hyresgästanpassningar och ett starkare varumärke är bara några positiva effekter som bidrar till en ökad lönsamhet
Och med det så får jag väl säga, ”Mission completed!”.
Mitt första konsultuppdrag är slutfört!
Category
Tags
Lite tankar i all hast.
Jag fick häromdagen frågan om livet avgörs av strävsamhet eller tur.
Utifrån ett jobb och karriärperspektiv blev mitt svar: ”Välj chef med omsorg.”
Ställ dig själv frågan: ”Vem är det jag rapporterar till. Vem kommer att bestämma och fatta beslut om min karriär?”
För mig är det viktigt med en chef som utmanar och samtidigt ger mig utrymme. Det finns så himla många duktiga människor och om du inte får en plattform eller mandat, då spelar det ingen roll hur smart eller bra du är. Mitt bästa karriärtips är därför att välja rätt chef, det är viktigare än din roll eller titel.
Category
Tags
Bara några hundra meter från E18 ligger Eggeby gård som en egen liten oas mellan miljonprogrammets höghus. Just nu visar de utställningen ”kvinnor i kamp”.
Kvinnors kamp var också den röda tråden för dagens improvisation med Stockholms improvisationsteater. Föreställningen var lika rolig som tankeväckande.
En stor röd ros till Föreningen Järva Folkets Park som anordnar utställningen som pågår fram till den 26 mars. Program finns här.
Supertrion Inga Harnesk, Esme Güler och jag på Eggeby gård.
Category
Tags
Tack vare filmen Moonlight har har jag återfunnit en kär gammal vän.
Ebony Alleyne. Vart sjutton tog hon vägen? För tio år sedan spelade jag henne dag och natt. Jag hade fått en ”hembränd” cd-skiva från London. Cd-skivan är för länge sedan borta men hon finns på Spotify. Hela albumet är så himla bra. Bättre än så här blir det helt enkelt inte! Missa inte!
I filmen kör man originalversionen med Barbara Lewis men den här slår originalet med hästlängder!
Med Hello Stranger sätter jag tonen för helgen.
Och missa för gudskull inte att se filmen Moonlight.
Efter lite research har jag fått veta att Ebony har sadlat om och jobbar numera med juridik. Tänk vad livet kan förändras. Det känns nästan lite sorgligt och slöseri på en så bra sångerska.
Category
Tags
Internationella kvinnodagen till ära vill jag lyfta fram några fantastiska och starka kvinnor som jag har mött på Järva. Det här är bara några få och jag är så tacksam att vi finns i mitt liv!
Först ut är Esme Güler. För drygt ett år sedan träffade jag Esme på ett möte i Husby. Vi diskuterade feministisk stadsplanering. ” Du måste lyssna på oss kvinnor”, sa hon med viss skärpa och tittade mig stint i ögonen. Sedan dess har vi en fortgående dialog. Vi har varit i Göteborg på S-kvinnornas årsmöte och pratat Husby och feminism. Med rött läppstift intog vi även Business Arena i Stockholm. Esme skriver debattartiklar som jag bloggar, ungefär. Engagemang är det ord som först tänker på när jag tänker på Esme.
Sedan har vi våra härliga stickare med Geraldine Hudson i spetsen. Det är Irene, Fereshteh, Habiba, Nurjan och för att inte tala om Inga Harnesk. (förlåt Inga, att jag nämner dig här bland stickarna, du vill ju titulera dig aktivist). Detta härliga gäng träffades hela sommaren 2016 i Husby centrum och stickade, drack kaffe och diskuterade livets stora frågor. Vi lyssnade och grät med Nurjan som flytt talibanerna och suttit i fängelse tillsammans med sina döttrar i såväl Iran som Turkiet och Afghanistan. Vi hoppas så att dina söner är vid liv och att du får leva ett gott liv i Sverige. Det är du värd!
Cherrie och Riak, två fantastiska unga kvinnor som introducerade mig i Järva. Tänk, Cherrie som berättade att hon gillade att sjunga och nu tre år efteråt går och vinner en grammy och en himla massa andra priser. Världsturné har hon också gjort. Det är ju banne mig så bra att det inte är klokt, när man tänker på det.
Fina Riak satte upp en helt magisk teaterföreställning där man hela pjäsen hade en ögonbindel på sig. Alla andra sinnen som dofter, hörsel och känsel blev på så sätt förstärkta. Riak är visst färdig socionom idag. Hurra för dig!
För att inte tala om Zeliha Dagli som rakryggad, ständigt är berädd att debattera kvinnors rättigheter i förorten. Hon startade upp förortsfeministerna och har blivit utsedd till Årets kvinna. Zeliha. tänk om vi får till en körskola för kvinnor i Husby, vore inte det fantastiskt?
När man tänker starka kvinnor i Järva kan man ju inte låta bli att tänka på kvinnan och urkraften personifierad, Ann Margarethe Livh. Engagemang, klokskap, erfarenhet, empati, driv…. ja, superlativen räcker inte riktigt till här! ”Go Livh, Go”, säger jag
Sedan har vi ju Liselotte Norén som outtröttligt jobbar med att återbruka och skapa jobb för ungdomar på Järva. Kolla in Refo och läs om Liselottes fantastiska engagemang. Kör hårt, Liselotte, du gör skillnad!
Kerstin, Piglet, eldsjälen, som fyller Husby gård med liv och lust. Sjutton vilket bra jobb du gör! Nu ska vi bara se till att ni får den ekonomiska biten att gå ihop också. Men på något sätt så vet jag att det fixar du med lite stöd från oss andra!
Category
Tags
Igår var jag på samråd inför upprustningen av en fastighet i Tensta. Som alltid brukar mötena avslutas med ett grupparbete där boende får tycka till, högt som lågt, positivt och negativt om sitt boende.
Som alltid, när det är samråd på Järva, blir det massor av intressanta och spännande diskussioner, så som det ofta blir när människor från olika kulturer möts.
I min grupp var vi sju personer. Sex kvinnor med ursprung från Somalia, Irak och Turkiet. Mannen var av okänd härkomst och själv är ju jag från Småland. En härlig mix, med andra ord. Vi avhandlade än det ena, än det andra. Vi pratade trångboddhet, Bostadsförmedlingens interna byteskö, behöver av platser att mötas på, hur viktigt det är att respektera sina grannar osv, osv.
Allt gott och väl, tills mannen i gruppen mer eller mindre tog över diskussionen och med en lika hög som bullrigt anklagande, röst deklarerade att det fick var nog med att kasta ut cyklar från femte våningen. Människor som promenerar på gatan kan ju faktiskt komma till skada.
Jo, det höll vi alla med om, det är ju verkligen inte klokt med människor som slänger cyklar från femte våningen. Men vem sjutton gör egentligen det?
Med tanke på den saliga blandning av människor som satt där runt bordet, kunde jag liksom inte låta bli att undra om det verkligen är normalt att kasta ut cyklar från femte våningen i något land här på jorden?
Hur är det egentligen i Mogadishu, är det normalt att kasta ut cyklar där? frågade jag mina somaliska gruppmedlemmar, ”Nej, verkligen inte”, svarade de och skrattade. Likadant i Irak och Turkiet, där visade det sig att det inte heller var brukligt att kasta ut cyklar från femte våningen. I Småland brukar vi inte heller, för all del, ägna oss år att kasta ut cyklar hux som flux. Förmodligen är vi för snåla för att ens komma på tanken.
Men vem sjutton kastar ut cyklar? Vi var rörande överens om att det nog inte finns ett enda land i världen där man är speciellt hängiven just cykelkastning från balkonger. Att man kastar ut cyklar från femte våningen måste ju med andra ord bero på andra saker än etnicitet eller brist på kulturell bildning.
V i avslutade diskussionen med att dra den helt ovetenskapliga slutsatsen, att förmodligen berodde just cykelkastningen på någon form av mental instabilitet. Visst är det väl så att psykiskt lidande, är något som kan drabba oss alla, oavsett etnicitet.
Tänk att vi sist och slutligen hittade en gemensam nämnare.
Vi är människor
Category
Tags
Husbybon Anders Österberg beskriver sitt Järva i Expressen idag. Det är en mycket mer nyanserad verklighet än den vi är vana att möta i media.
.Jag får titt som tätt frågan om hur det egentligen är i Järva. Ofta är det människor som aldrig någonsin har varit där som undrar. Mellan raderna anar jag att de vill att jag ska bekräfta den bild som de har fått från media. De vill kort och gott få sina fördomar besannade.
För mig är frågan om Järva problematisk att besvara. Det finns helt enkelt inget entydigt svar. En sak är dock säker, för mig personligen betyder stadsdelarna runt Järvafältet mycket. För att inte tala om människorna. Mixen, omtanken, kärleken. Alla idéer som det slår gnistor om. Jag bär med mig många magiska ögonblick från mitt Järva.
Okej, jag ska inte sticka under stol med att det finns en hel del problem som exempelvis kriminalitet, otrygghet, hedersförtryck, fattigdom, trångboddhet, arbetslöshet, droger osv. Men en sak är säker. Jag har aldrig mött så många fantastiska, inspirerande och engagerade människor som jag har gjort på Järva. Den komplexa problematik som finns där, till trots.
I Järva finns en enorm outnyttjad humankapacitet. Tänk bara alla ungdomar som pratar hur många språk som helst. alla mammor och pappor som nattvandrar, alla som engagerar sig politiskt för att de vill förändring.
För att inte tala om alla unga människor som vill betala tillbaka till orten, som vill förändra förutsättningarna till det bättre och öppna perspektiven med och för varandra. Jag tänker på Keya, Cherrie, Tomas Amanuel, Atusa Rezai, Bröderna Auel och många fler. Ni är tunga!
Det är dags att byta fokus när vi pratar om Järva. Det är dags att sluta leta fel och istället lyfta fram det positiva. Det är dags att ge det ständiga problemsökandet med invandring och främlingsfientlighet, en knäpp på näsan.
Jag tror på positiv förstärkning. Det handlar om att lyfta fram och lära av de goda exemplen. Det är smartare att prata om framsteg. För det går ju faktiskt ganska så bra. Arbetslösheten sjunker. I Rinkeby är det just nu fler i sysselsättning än någonsin förut. Det görs enorma satsningar inom utbildningsområdet osv.
Jag håller med Anders, det viktiga kan aldrig vara varifrån du kommer, det viktiga måste hela tiden vara att vi har ett starkt samhälle som ser till att människor lyckas att ta sig dit de vill. Tillsammans och bara tillsammans kommer vi att lyckas. Det är också jag övertygad om.
Category
Tags
Är det inte dags att överge drömmen om att rekrytera den perfekta människan? När modeföretaget Björn Borg rekryterar uppmanar de istället sökanden att vara öppna med sig själva och berätta om sina misstag. Visst är väl det ändå befriande?
Att misslyckas är inte motsatsen till framgång – det är en del av framgång.
Framgångsrika kreatörer, entreprenörer, forskare, skådespelare eller musiker har alla något gemensamt. De är mänskliga och har misslyckats många gånger innan de har lyckats.
Våga därför misslyckas! Perfekta människor kommer aldrig att göra stordåd.
Category
Tags
Dagens blogginlägg i bloggutmaningen #blogg100 måste gå snabbt.
Det får därför bli en fråga.
Är det ok att ha samma klänning på utdelningen av årets kommunikatörspris i slutet av mars som jag hade på Oscarsgalan?
Category
Tags
Snart fyra månader som frilans.
Jag rivstartade fredagen med en kunskapsfrukost med F Nation på Fotografiska museet. Med verktyget Value Proposition Canvas och en himla massa post-it-lappar, kollade och testade jag om min idé har en bärighet hos dem det verkligen betyder något för – kunderna.
Idéer är inte värda något om de inte har något värde.
Category
Tags
För tre år sedan jobbade jag i Stockholmsförorten Rinkeby. Vi skulle göra en boendedialog och stämma av vår vision för stadsdelen med boende. Det var i ett väldigt tidigt skede av planeringen och med drygt 80 procent invånare med invandrarbakgrund är språket en utmaning. Dialog förutsätter som bekant att man förstår varandra.
Lösningen blev att engagera fyra ungdomar från orten med olika språkbakgrund. Och med stort engagemang satte sig dessa fyra fantastiska ungdomar snabbt in i byggplanprocessen och vår vision för området. När sedan dagen kom och det var dags att möta boende träffade vi människor vi normalt aldrig, aldrig når ut till. Det kom somalier, turkar, kurder, eritreaner, singaleser, ja, människor från världens alla hörn. Tack vara ungdomarna blev dialogen lika spännande som givande . Rinkebyborna gillade dessutom vår plan för området.
Rinkebyungdomarna gjorde stort intryck på oss alla. En av dem pratade inte bara fem språk, hon gillade också att sjunga. Tre år senare vann hon en Grammy för årets hiphop/soul. ja, Jag är så himla stolt över Cherrie! You go girl!
Category
Tags
Ett fat med Persiska småkakor kan också symbolisera livets mångfald.
Jag var runt trettio någonting. En kritisk ålder. Det är då alla bitar ska falla på plats i livets pussel. Utbildning, karriär, bostad, familj och allt det där som bara hör till.
Själv hade jag inte lyckats nämnvärt. Jag bodde på 19 kvm utan dusch vid Hornstull, pluggade enstaka kurser på universitetet och jobbade natt på Södersjukhuset. Jag hade varken barn eller familj. Just det där oansvariga levernet kom också att bli något som min frireligiösa bror i Småland brukade ta upp med mig titt som tätt, när tillfälle gavs. ”Helen, om du ska ha barn så måste du nog börja tänka på det snart”, sa han. ”Du vet att klimakteriet inte är långt borta, du är ju ändå 28 år
Jag vet inte om det var exakt de orden som gjorde att jag sökte mig till en känd astrolog för att, om möjligt, finna någon ljusning eller mening med mitt liv. Jag minns i alla fall att jag hoppades. Jag ställde de klassiska frågorna: Kommer jag att träffa någon? Kommer jag få barn? Hur kommer mitt liv att bli?
Astrologen såg bekymrad ut. Han hade aldrig någonsin tidigare sett en sådan stjärnkonstellation. ”Det är bara en massa stjärnor som opererar oberoende av varandra”, sa han. ”Här finns inget som helst samarbete emellan dem överhuvudtaget”. Han visade och pekade och drog linjer mellan olika planeter innan han avslutade med att säga, ”Om jag skulle jämföra dig med ett land, så måste det bli Indonesien. Bara en jäkla massa öar. Din uppgift i livet måste vara att bygga broar och få människor att samarbeta”.
Så kom det också att bli. Mitt uppdrag som kommunikatör är att bygga broar. För det är väl egentligen det som kommunikation i grund och botten handlar om?
Med det sagt vill jag ta chansen att manifestera det fria ordet, något som länge setts som självklart, men som i år är viktigare än någonsin. Jag anammar därför utmaningen att blogga varje dag i 100 dagar. #blogg100
Category
Tags
Vilken överraskning!
Jag är otroligt glad och tacksam att ha blivit nominerad till Stora Kommunikatörspriset 2017 för bästa kommunikation offentlig organisation.
Stort tack till alla som har stått vid min sida, husbybor, kollegor på Svenska Bostäder och Stockholm stad.
Allt går så länge vi pratar MED varandra istället för OM varandra. Att våga mötas utan rädsla.
Tack för ert stöd!
Category
Tags
Utvärdering efter mitt första uppdrag som processledare för ett ombyggnadssamråd.
Det är tre månader sedan jag lämnade mitt fasta jobb för att börja frilansa. När jag träffar mina gamla kollegor undrar de ofta om jag inte ångrar mig.
Här bjuder jag därför gärna på min tre månaders korta erfarenhet som frilansare.
Först, en av förklaringarna till att jag hellre driver eget är att jag var uttråkad. Jag var helt enkelt för överkvalificerad för mitt fasta jobb. Det mesta gick på rutin och jag såg inte någon möjlighet att utvecklas. Min inre kanariefågel hade nog varnat ett bra tag om att syret höll på att ta slut och det var dags att styra om och följa sin egen inre kompass.
För mig innebär det att vara konsult om ett mind-set, ett sätt att vara. Det handlar även om att få använda min kompetens fullt ut. Jag vill helt enkel jobba för att det finns något vettigt att göra och som konsult anlitas man bara när kunden verkligen vill ha hjälp. Att tillföra det där lilla extra till en organisation eller team, den känslan är oslagbar.
Visst, ekonomiskt känns det mycket mer osäkert. Att frilansa innebär större eget ansvar för sin ekonomi. Lönen rullar inte in varje månad. Som konsult är du ansvarig för alla utgifter för ditt företag och din yrkesmässiga utveckling; vidareutbildning, förmåner, semester, sjukdom, pension, osäkerhet i din yrkesroll och så vidare. Dessutom bör du göra en vinst för att kunna vara utan jobb under tid, eller kunna satsa på vidareutbildning.
All den där ekonomiska osäkerheten uppvägs dock av en annan viktig anledning till att jag blev konsult: Friheten att styra över min tid.
Många värdesätter att vara anställda och ha en grundtrygghet, men jag tycker att uppsidan med att kunna styra över sin tid på ett helt annat sätt väger tungt.
Sist men inte minst, visst blir man glad att få en så positiv utvärdering efter sitt första konsultuppdrag.
Nej, jag ångrar mig inte!
Jag fortsätter som konsult tills jag hittar mitt absoluta drömjobb.
”Duktiga flickor mår som allra bäst när de får följa sina drömmar och syssla med något som de verkligen brinner för” Birgitta Ohlsson
Category
Tags
Nu Cecilia, här är andra delen av mina resetips från Azorerna.
Du får inte missa min favoritö Pico. Ön är 42 km lång, har en maximal bredd på 15 km (yta på 447 km ²). Pico är med andra ord inte en speciellt stor ö men den är ändå den näst största på Azorerna. Huvudstaden heter Madalena (här finns ett ljuvligt bageri).
Enklast tar du dig till Pico med inrikesflyg från São Miguel. Jag har för mig att det tog knappt en timme.
När vi kom till Pico i slutet av juli var det fest i dagarna sju. Azorernas samlade poliskår klämde i med House of the rising sun så där bombastiskt som det nog bara kan bli på en ö, som är utslängd, någonstans mitt ute i atlanten.
Det är för bara ett par hundra år sedan som människor flyttade till Pico. Här färdas du på gamla vägar som tar dig genom ett fantastiskt landskap och historiska byar. Här finner du uppfriskande eukalyptusskogar och hundraåriga vingårdar som skyddas av UNESCO-världsarv.
Ön Pico är en geologisk unik plats i Europa. Det som är så speciellt med ön är det vackra berget och vulkanen Montanha do Pico som ligger 2351 m.ö.h. Berget är inte bara den högsta punkten på Azorerna utan även i hela Portugal. Om du är i hyfsad kondition så rekommenderar jag dig att göra en toppbestigning med Tripix Azores som ägs och drivs av fantastiska Matteo.
Pico ligger på den mittatlantiska åsen, vilket innebär att det är mycket nära till djupa vatten. Valar passerar ofta land på bara 500 meters avstånd. I forna tider livnärde sig lokalbefolkningen på valjakt och man kan fortfarande se lämningar från gamla valhamnar, kanoter, fabriker. Det finns massor med valfångarhistorier att ta del av i valmuseumet i byn Lajes.
Havet är verkligen fullt av liv. Om du gillar att dyka så ska du göra det på Pico och ön Faial. Här kan du simma med stim av makrill, barracudor, gulfenad tonfisk och tryckarfiskar. Vanliga stingrockor blir enormt stora i dessa vatten. Även stora rockor påträffas ibland. Matteo på Tripix Azores kan säkert tipsa om bra arrangörer både för att åka ut och kolla på valar och om man vill dyka. Tripix är verkligen superbra!
Från ön Pico tar man färjan till ön Faial men låt mig återkomma till det
Category
Tags
Detalj från muralmålning i Husby Husby centrum
Idag publicerar jag och Esme Güler en replik på arkitekten Elin Strand Ruins inlägg om feministisk stadsplanering på SVT opinion.
På något sätt trodde jag, att jag hade lagt allt som hade med feministisk stadsplanering bakom mig. Ärligt talat så kände jag mig ganska bränd. Glöden hade falnat.
Men Elins debattartikel lyckades väcka glöden igen. Eller som min vapendragare Esme från Husby sa i telefon, ”nu är det dags för elden att vakna!”
Åter till feministisk stadsplanering.
Elins tanke är egentligen god. Lägg till tvättstugor i kombination med lekrum och café, mer djur och växtodling så blir det bättre och tryggare. Men själva poängen, att kalla det feministiskt, förstår jag inte riktigt.
För de allra flesta kvinnor handlar feminism om mer än traditionella kvinnosysslor som kök, tvättstugor och vävstolar.
I rollen som kommunikatör arbetade jag under tre år med stora stadsdelsutvecklingsprojekt i stadsdelarna runt Järva. Projekten involverade många människor, både boende och verksamheter. Frågor om demokrati och deltagande i stadsplanering, stod högt på min agenda. För mig, som kommunikatör kom projekten att handla om kommunikation på riktigt dvs. fokus på att lyssna istället för envägskommunikation, som det ofta blir i de här stadsdelarna.
Det är lättare att tala om vad boende i förorten behöver än att faktiskt fråga hur behovet ser ut. det var så det kom sig att mina fördomar om människor i förorten kom på kant.
Esme var en av dem som ville berätta. Hon blev en av dem som öppnade mina ögon för den komplexa verklighet som finns i våra förorter.Jag minns tydligt att hon sa ”Helen, du måste lyssna på oss kvinnor”. Och likt en lots, navigerade hon mig sedan genom många svåra passager.
Till att börja med, gruppen kvinnor i förorten är inte en homogen grupp. Och kvinnors behov ser olika ut.
En sak är dock säker, kvinnor i förorten är lika ointresserade av att laga mat på stan som kvinnor boende vid Odenplan är. ”Varför ska vi kvinnor stå på torget och laga mat?” frågade någon när det offentliga köket kom på tal, ”laga mat, det gör vi hela dagarna hemma. Vi kvinnor vill kunna köra bil och försörja oss, precis som män”.
Just de där orden fastnade i mitt hjärta. Och det kom också att bli själva kärnan till, vad feministisk stadsplanering kom att handla om för mig och många kvinnor i förorten.
Feminism är något helt annat för kvinnor i förorten. I förorten kan feminismen inte reduceras till en konstform, eller till stadsodling och cykelkök. Feminism i förorten handlar om att göra det möjligt för kvinnor att ta en mer aktiv del av samhället
När jag insåg det kom feministisk stadsplanering allt mer att handla om metod än sak. Den kom att handla om att inkludera stadens invånare vid stadsdelsutveckling, om social rättvisa och om att stärka kvinnors egenmakt i socialt utsatta områden.
Jag tänker att när man planerar utifrån ett feministiskt perspektiv tar man särskilt hänsyn till kvinnors och flickors behov och att de som bor där får tycka till.
Feministisk stadsplanering är synonymt med hållbar stadsutveckling som kräver samarbete och väl utvecklade former för dialog mellan medborgare och involverade aktörer.
Konkret, kan feministisk stadsplanering i socialt utsatta områden handla om göra det möjligt för duktiga kvinnliga företagare att driva egna verksamheter. Behovet av små, billiga lokaler är enormt.
Det kan också handla om att göra plats för bilpool eller att Initiera ett nätverk för kvinnor som vill övningsköra med varandra.
Feministiskt stadsplanering är ett klurigt begrepp, men liksom all hållbar stadsplanering måste förändring göras med ett inifrån-och ut perspektiv. Det betyder att de som arbetar med att utveckla staden alltid måste prata med invånarna först.
Category
Tags
Jag älskar Azorerna.
Jag älskar Azorerna, speciellt mycket nu när det verkar råda någon form av politisk depression på alla fronter i världen. Azorerna existerar långt bortom allt detta. Nio små öar lite ovarsamt placerade nästan halvvägs ute i Atlanten mellan Europa och Nordamerika. Klimatet är gynnsamt med en temperatur som varierar mellan vinterns 18 och sommarens 24 grader. Här odlas Europas enda te, här växer bananer, bambu, ja till och med ananas. Azorerna lever sitt egna liv. Här är det alltid sommar.
När man landar på huvudön Sao Miguel möts man av hortensior och små arméer av trädgårdsskötare längs vägarna, alla med spade och skyffel. Det lätt att köra bil här, Sao Miguel mäter dryga 7 mil kors och tvärs. Men ändå, det tar tid att ta sig runt på Sao Miguel, vägarna är smala och serpentinliknande, men det är inte främsta skälet. Nej det beror i stället på smyckningarna, vackra picknickplatser och utsiktspunkter, alléer och blomster.
Du behöver minst fem till sju dagar för att utforska ön.
Jag bodde på ett ljuvligt guesthouse, Quinta da Abelheira, som ligger i Fajã de Baixo, 4 km från huvudstaden på ön, Ponta Delgada. Utsikten från några av rummen är bedårande! Personalen trevlig. Människorna på Azorerna är över lag trevliga men lite blyga. Den där stora turistinvasionen har inte kommit ännu som tur är för oss som gillar att semestra lite avsides de vanliga turiststråken.
Missa inte delfinerna
Missa inte att simma med delfiner. Det är sannerligen en upplevelse för livet! Du kan simma med delfiner från de andra öarna på Azorerna också men jag upplevde det som allra bäst här på São Miguel. Faktum är att, egentligen är det människorna som gör upplevelsen (det är ju det som kallas service!). Vi åkte ut med en gummibåt med en supertrevlig kapten och kunnig marinbiolog ombord. Vi fick fem dyk var. Jag rekommenderar Picos de Aventura – Adventure Tours
Valskådningen som också är något som man bara måste göra, rekommenderar jag istället att göra från öarna Pico eller Faial. Låt mig återkomma till det!
Bad
På andra sidan ön, vid Ribeira Grande, finns en helt fantastisk strand, Praia de Santa Bárbara. Här finns en liten bar med enklare rätter. Missa inte!
Botanisk trädgård
Byn Furnas är en liten pärla. Huvudattraktionen är en sagolik botanisk dröm för varje trädgårdsintresserad. Terra Nostra anlades av en engelsman och är byggd runt en termalpool, välgörande men inte speciellt inbjudande med sitt gula vatten och sin svavellukt. Det finns många trädgårdsanläggningar på Sao Miguel men Terra Nostra står i särklass. Det råder en märkbar och synlig vulkanisk aktivitet i byn. Några av källorna når nästan 100 grader.
Magiska sjöar
Andra sevärdheter som du inte får missa är Lagoa do Fogo, Eldsjön (kring Eldsjön finns flera varma källor att bada i och dessutom ett varmt vattenfall). Sete Cidades med de berömda olikfärgade tvillingsjöarna.
Äta
På Azorerna är det skaldjur och fisk som gäller. Även kött är bra, kossorna går ute året runt och betar på de gröna kullarna. Jag åt världens bästa skaldjursplatå på Restaurante Mariserra (were the locals dine!)i Ponta Delgada.
Category
Tags
Den emotionella kurvan mot nytt. Bilden hittade jag på Linkedin. Vem känner inte igen sig?
Vägen är sällan rak. Nej, den emotionella berg-och-dalbanan när man går nya okända vägar ser snarare ut så här, om man ska vara helt sanningsenlig. Visst är det väl en hängbro där över avgrundens djup? Om inte, så fixar jag en sådan!
En härlig vinteronsdag önskar jag alla!
Rubriken borde istället vara att vägen mot nytt är ALDRIG rak. Här finns inget sällan i det här läget!
Category
Tags
Är vi på väg att skapa ett kraftfullare, mänskligare och mer meningsfullt sätt att organisera oss? Helt nya sätt att samarbeta?
Självstyre ersätter hierarkierna
Reinventing organizations är titeln på en bok skriven av Fredric Laloux och som snabbt har fått genomslag hos både företagsledare, chefer och konsulter. Här beskriver Laloux helt nya sätt att organisera företag som bygger på att ledarskapet är utspritt i organisationen och självstyre har ersatt hierarkierna.
Artificiell intelligens formar framtiden
Bridgewater ersätter chefer med artificiell intelligens redan om fem år. Med automatiserat beslutsfattande sparar världens största hedgefond både tid och eliminerar risken för mänskligt färgade beslut och mänskliga fördomar.
I Sverige har IT-konsulten Tieto valt en artificiell intelligens, Alicia T, i ledningsgruppen för enheten för datadrivet beslutsfattande. Alicia T blir en fullvärdig medlem i gruppen och har också rösträtt. Tack vare ett samtalsgränssnitt är det möjligt att föra samtal med Alicia T.
Finland testar statlig medborgarlön
Sedan årsskiftet testar Finland medborgarlön. Ett par tusen personer ska få 5 500 kronor i månaden oavsett om de jobbar eller inte.
Irrbloss eller tidiga förlöpare?
Min spaning
Jag tror att företag i framtiden kommer att behöva bli mer lättrörliga för att snabbt kunna byta riktning och anpassa sig i en alltmer föränderlig värld. AI och robotar kommer att ta över många administrativa uppgifter.. De gör allt snabbare, bättre och billigare.
Digitalisering av företagen kommer vidare att innebära att vi behöver organisera oss på andra sätt. Det kommer att bli färre jobb. Medborgarlön blir därför en nödvändighet vare sig man vill eller inte.
Category
Tags
Om några dagar är det dags att säga välkommen till år 2017.
Jag kollade igenom mina bilder från året som gått och med några glimtar från mitt 2016 vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År!
Category
Tags
Igår lunchade jag med med inte mindre än S-politikerna Anders Österberg och Esme Güler. Två mycket engagerade och inspirerande järvabor som jag känner sedan tidigare. Med på lunchen var också Carolina Sinisalo med sonen Alejandro, mamma och bror till 15-årige Robin som sköts ihjäl i Akalla tidigare i år.
Vi pratade om alla skjutningarna som varit de senaste åren på Järva och om familjens kamp för att komma tillbaka till en normal vardag efter det kallblodiga mordet på en älskad son och lillebror. Gärningsmannen går fortfarande på fri fot. Ingen vågar prata.
Trots den djupa sorgen har familjen valt att vända Robins död till något positivt. Mamma Carolina har startat en kampanj mot våldet #fuckvåldet. Allt för att försöka vända hatet till kärlek.
Efter vårt möte har jag funderat en hel del på hur viktigt det är att inte låta sig tappa fokus utan istället koncentrera oss ännu mer på de möjligheter som finns omkring oss. För att vända den negativa utvecklingen i förorten är en sådan möjlighet att stärka kvinnorna. Jag tror stenhårt på att kvinnors utbildning, arbete och hälsa är nyckeln till en bättre och mindre konfliktfylld värld. Om kvinnan exempelvis är hemma och aldrig lär sig svenska kommer inte barnen att göra det heller. Att förändra kvinnors situation, kan helt enkelt vara den viktigaste insatsen för att motverka segregationen.
Kära sju socialdemokrater på Järva, just den punkten vill jag lägga till er åtgärdslista för att vända utvecklingen på Järva.
Annars så instämmer jag med allt!
Category
Tags
När tilliten inte längre finns. Uppror mot förändringar i Husby. (Bilden är hämtad från DN)
Tillit byggs inte på en dag. Där något som man bygger upp – och förvaltar. Tillit är själva kittet i varje relation och smörjmedlet i all kommunikation.
De senaste åren har jag arbetat mycket med stadsdelsutveckling och jag vet att startsträckan för förändringsarbete blir mycket kortare om tilliten mellan boende och bostadsbolag redan finns på plats.
Tillit är i grund och botten något som byggs av dem som dagligen verkar i området. I ett bostadsbolag handlar det ofta om den dagliga förvaltningen. Det är där som själva fundamentet för förtroende och tillit mellan bostadsbolag och boende byggs.
Förutom att hålla rent, helt och snyggt, är viktiga faktorer att bygga tillit de här:
Att lyssna. Det svåraste i ett samtal är inte att prata utan att lyssna.
Integritet, att vara ärlig, säga sanningen, ha mod och visa ödmjukhet.
Intention. Var tydlig med varför du gör det ena eller det andra och fundera även på ditt bakomliggande syfte. ”Walk the talk”.
Category
Tags
I Husby stickar kvinnor ett lapptäcke medan de diskuterar politik och livet.
När man pratar om att göra förändringar i en organisation pratar man om ofta att det behövs förändringsledning eller ”change management”. Det kan exempelvis handla om att göra en organisationsförändring eller implementering av ett nytt IT-system.
Finns motsvarande tänk när man gör stora förändringar av hela stadsdelar eller för all del, i mindre projekt som bara gäller upprustning av ett kvarter eller fastighet?
Nej, inte riktigt.
Här pratar man i bästa fall om boendedialog. Men egentligen är det just förändringsledning som det handlar om. Låt mig förklara.
De senaste åren har jag arbetat mycket med förändringsarbete i hela stadsdelar. Det har handlat om stora förändringar där många olika aktörer är involverade. Förändringarna kan gälla exempelvis nya hus som ska byggas eller hus som ska rivas, gator som ska höjas eller sänkas osv. Det är helt enkelt, ofta stora förändringar som involverar väldigt många människor, inte minst boende och verksamheter i området.
Summa summarum, det är många personer som du behöver ha med dig för att hela processen ska löpa smidigt och bra. Och det är ju just det där med människorna.
Människor är av naturen skapta att vara misstänksamma och restriktiv till förändring, det är en naturlig instinkt som lever kvar sedan urminnes tider. Vi är i grunden ett vanedjur. Vi mår bra av rutiner och gillar egentligen inte alls att behöva bryta våra vanor.
Men hur ska man göra då?
När man förändrar stadsdelar behöver alla involverade människor, det gäller framförallt boende i området, förstå varför en förändring överhuvudtaget är viktig och nödvändig. De behöver vara motiverade att genomföra den, och framförallt ha rätt kunskap. Det handlar i slutändan om att få människor att tänka, känna och göra det man vill.
Här är mina bästa tips
Kommunicera, kommunicera, och sedan kommunicera mera.
Kommunikation och uthållighet är nyckelord. Kunskapen om hur man kommunicerar med olika grupper för att få till rätt beteende är avgörande. Lyckas du kommunicera varför ni ska göra förändringen, så har ni löst en viktig knäckfråga.
Att leda förändringen
Identifiera viktiga nyckelpersoner s.k. change leaders. Varje organisation har sina chefer och ledare. I ett samhälle finner du motsvarande informella ledare ofta i föreningar eller andra verksamheter.
För att lyckas leda förändring i en mer informell organisation som exempelvis en stadsdel är, behöver du jobba tätt ihop med dessa personer. Det grundläggande ledarskapet måste finnas ”på plats”. Det är tillsammans med dem som du kommunicerar mål och vision, involverar, skapar delaktighet och ger feedback.
Strukturerat arbetssätt
Det handlar om att jobba medvetet och strukturerat mot förändringen, naturligtvis i syfte att nå målen.
Följ upp
Jobba hängivet mot att följa upp både resultatmål och beteendemål, men framförallt glöm inte att FIRA på vägen. Förstärk det som fungerar!
Hur vet du att du har lyckats? Här är tre tydliga tecken:
- Att alla känner att de vinner något
- Att förändringen genomförs i ett lagom tempo
- Att alla känner sig delaktiga
Category
Tags
I veckan var jag och tankade energi i Husby.
Stickgruppen som jag startade i somras har fortsatt att träffas i biblioteket i Husby på onsdagarna med Geraldine Hudson i spetsen. Jag måste säga att i vår stickgrupp, kom det att växa en en förunderligt stark vänskap mellan kvinnorna – som aldrig annars hade träffats – trots att alla bor i Husby. Och för att vara ärlig så visste vi inte riktigt vart projektet skulle barka hän, men visst fanns det drömmar om att erövra Husby, Stockholm och världen. Stickgruppen kom därför att kalla sig ”Husby är här” för att sätta Husby på kartan för något helt annat än vad som man brukar läsa om när det skrivs om orten.
Vi kom att bli en liten kärntrupp kvinnor från världens alla hörn, alla med sin egna unika levnadshistoria, ofta med flykt undan krig och våld som gemensamt tema.
Vr andra gemensamma nämnare är att vi antingen bor eller verkar i Husby.
Mellan alla aviga och räta, hinner man diskutera mycket. Högt som lågt. Om livet, politik, våra barn, religion och sist men inte minst: Mat. Vi byter recept och smakar på varandras hemmagjorda specialiteter.
Du tar mynta, persilja, tomater, bulgur, citron, olivolja och vips så har du en tabbouleh säger Habiba
Som sagt, det är en aldeles fantastisk grupp, och jag tror att jag skulle skriva kunna skriva flera romaner om dessa fantastiska damer. Några kokböcker skulle det nog också kunna bli!
Om du har vägarna förbi Husby bibliotek onsdagar mellan kl. 14-16, kom gärna förbi och hälsa. Jag lovar att du kommer att känna dig upplivad och fylld av energi efter ett besök med dessa uppfriskande damer!
Category
Tags
Jag har jobbat ett tag på Järva och om jag ska vara riktigt ärlig så har jag aldrig träffat så många passionerade människor någon annanstans. jobbet blir helt enkelt en uppgift som griper tag i en, kort sagt.
Men jag har också sett hur pappersarbete, logistik och hierarkier står i vägen för fokus, kreativitet och lösningar.
Så här skulle jag vilja göra: Skapa en särskild, avskild, miljö där en arbetsgrupp med hög självständighet får jobba i fred. Arbetsgruppen ska bestå av passionerade människor från samhällets olika aktörer – näringsliv och offentlig förvaltning, och inte minst boende i området. Passion syns i ögonen, glöm inte det, just passion är superviktigt. En chef-titel är inte lika med passion.
Arbetsgruppen ska vara en plattform för idéer att utbytas på. Ideer som i sin tur blir till förslag och lösningar. Fokus ska vara att belöna kreativitet och neka nej-sägarna makt.
Ge gruppen tid, mandat och en budget.
Jag tror på samarbete. Ensam är inget stark.
Category
Tags
Men man måste väl ändå tillstå att i min inbox är det just nu väldigt mycket lån och konsumtion.
Category
Tags
Jag arbetar inte i Järva längre. Den sista tiden har jag funderat mycket över allt som hänt, alla människor som jag har mött och på något förunderligt sätt känns det som om jag har varit väldigt långt bor, på en lång resa.
Här i radhuset i Hässelby, där jag är nu, tycks tiden nästan stått stilla. Jul med Ernst, Ingmar Stenmark och David Helenius på TV:n. Det är småputtrigt, trevligt och alldeles lagom, men så avlägset livet.
Hur är det då? Vad är skillnaden?
Det är stor skillnad på tempo och energi, såväl positiv som negativ. Det är på något sätt så mycket mer av allt. Jag kommer ihåg i början, när jag började i Husby, hur trött jag var. Alla människor som grep tag i en, såvä bildligt som bokstavligt. Ja, just sådant kan bli jobbigt för en ovan som mer definierar begreppet ”social” med att göra statusuppdateringar på Facebook.
Det är väl egentligen ingen slump att det främst är i Rinkeby, Tensta och Husby där det skjuts mest i Stockholm. Grogrunden till situationen är starkt kopplat till segregationen i staden. Uppväxtvillkoren i dessa områden skiljer sig markant från resten av staden och det får dramatiska konsekvenser.
Den mest påtagliga skillnaderna är att skolorna i områdena påverkats negativt de senaste åren. När 50% av eleverna lämnar den kommunala grundskolan utan tillräckliga betyg för att söka vidare till en gymnasieutbildning inser man att något gått allvarligt fel. Vi vet också att utan gymnasieutbildning är det mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Att satsa mer resurser på skolorna i dessa områden borde vara en självklar investering. Utbildning och jobb är utmärkta förutsättningar som förebygger både kriminalitet och utanförskap.
En annan sak som är en påtaglig orättvisa som drabbar dessa områden är barnfattigdom. I Rinkeby lever 42 procent av alla barnfamiljer i ekonomisk utsatthet. Barnfattigdom är något som orsakar unga lidande, oro och ökar risken för utanförskap. Vi vet också att det kan leda till sämre resultat i skolan. Om vi lyckas minska barnfattigdomen skulle vi bekämpa grogrunden för våld och kriminalitet.
Det är genom att ge alla barn en trygg uppväxt med goda möjligheter till utbildning och i förlängningen arbete som själva grogrunden för kriminalitet och utanförskap skulle decimeras. Som följd skulle även våldet minska och vår stad skulle bli en tryggare plats att leva i – för ALLA.
Läs mer om barnfattigdom i Sverige, Rädda Barnens årsrapport 2015
Category
Tags
Ännu en skjutning i Rinkeby. Ytterligare två unga som har mist livet.
En liten del av Sverige har blivit lämnad att klara sig själv. Där är segregationen påtaglig. Kriminaliteten är hög. Arbetslöshet och dåliga skolresultat slår ständigt nya negativa rekord. Klassklyftorna ökar.
För lite drygt en vecka sedan slutade jag mitt jobb i Järva. Det har varit en omvälvande vecka dels eftersom jag nu i efterhand, insett hur mycket jag har jobbat. Jag har i princip inte har haft någon som helst fritid. Mitt jobb har tagit all min tid och engagemang. Trots att jag bor bara någon dryga mil från min gamla arbetsplats på Järvafältet så är känslan påtaglig, att jag har gått tillbaka till ett annat liv i en annan del av Sverige.
Jag har också hunnit träffa gamla kollegor från tidigare jobb, också i en annan del av Stockholm. Jag märker att de tror så himla mycket hur det är på Järva. De tror faktiskt de mest underliga saker. De har förstås aldrig varit på Järva men jag vågar påstå att alla som på något sätt tagit del av media och alla rubriker, skapar sin egen bild om saker och tings tillstånd. Det är ytterst sällan som den bilden korrelerar väl med verkligheten. Just den bilden som media och några människor som har fått saker och ting om bakfoten berättar om, är bara en ynka liten del av en mycket mer komplex sanning.
Jag måste berätta om just en sådan grej som jag var med om igår. Det var faktiskt så att det var en person som på riktigt trodde att det är lättare att få jobb om man heter Abdullahi, och kommer från Rinkeby. Jag frågade hen, varför tror du det? Jo, fick jag höra, i och med alla företags mångfaldsplaner, så blir det allt svårare för ungdomar med mer svenskklingande namn som exempelvis Bertil och Arne att få jobb. Ok, svarade jag, samtidigt som det började gå upp för mig, hur olika allas våra olika verkligheter ser ut.
Om någon som nu läser detta och verkligen tror att Abdullahi från Rinkeby har lättare än Bertil från Liljeholmen att få jobb så kan jag meddela den mer världsomvälvande nyheten, att det är inte sant. Inte på långa vägar. Ungdomar från stadsdelarna runt Järva har utomordentligt svårt att ens tävla med Bertil om de där kontorsjobben i innerstan, hur många mångfaldsplaner det ens finns skrivna. I praktiken, kan jag berätta, hamnar de flesta mångfaldsplaner tillsammans med alla jämställdhetsplaner i någon ambitiös HR-persons skrivbyrålåda. Där ligger de, tills dess att det blir dags, att någon gång årligen, plocka fram och damma av dem.
Under mina år i Järva har jag träffat många, många ungdomar, mammor och pappor som kämpat frivilligt och oavlönat för en bättre stadsdel. Det är de goda krafterna. Aldrig har jag mött ett sådant stort engagemang någonsin – någon annanstans.
Det är mycket tack vare de här eldsjälarna som det finns någon form av stadga i området. Men det räcker inte,mnär det saknas så många människor från övriga delar av samhället. Var finns alla poliser som jobbar brottsförebyggande på plats i området? Alla tjänstemän från stadens alla förvaltningar och bolag? Försäkringskassan? Arbetsförmedlingen och alla andra som borde vara där?
Vet ni vad? Ni borde komma ut från era kontor, eller iallafall flytta era kontor och finnas på plats i våra förortscentrum. Ni behövs.
Jag minns väldigt tydligt, det var precis när jag hade börjat arbeta som kommunikatör på Järva, och hur jag stod på torget i Husby när en polispiketbuss, med tonade rutor, sakta kom rullande, bara några meter från där jag stod. Jag lovar, jag har aldrig känt mig så ensam och utlämnad som då. Jag minns också att tanken slog mig, var är alla ni andra, från övriga Stockholm? Från Sverige?
Hela stadsdelar kan inte lämnas att reda sig själva och åt ett fåtal oavlönade eldsjälar att ta hand om. Kanske skulle man börja med att ge alla goda krafter – som många själva är just arbetslösa, någon form av medborgarlön? De är ju faktiskt människor som också behöver äta och ha varma vinterkängor när det börjar bli kallt.
Nej, vi har fått nog! Det är hela samhällets ansvar att minska segrationen och människors utanförskap – det är inte bara några få människors angelägenhet. Vi måste bli ett helt Sverige.
Mina tankar går till offrens familjer i Rinkeby.
Tags
Ja, hur sexigt är det? Som seriös företagare har jag iallafall insett att bokföring är ett måste och skaffat mig ett webbaserat bokföringsprogram. Min stora fasa är just den här biten med ekonomin. Att skapa värde med kommunikation och marknadsföring det kan jag. Men en bra revisor har jag aldrig riktigt varit. Kontering och verifikationer hänger liksom inte ihop med kreativitet och entreprenörskap. Javisst, finns det väl i och för sig kreativa ekonomer, men det är inte riktigt min hemmaplan.
Nu ska det bli ordning och reda på räkenskaperna. Vem vill bli tagen i örat av Skattemyndigheten? Alla inkommande och utgående fakturor har blivit konterade och numrerade. Och det finaste av allt är ju ändå rapporterna på längden och bredden i fina staplar. Javisst är det väl ganska småsexigt med bokföring, iallafall när man måste.
Category
Tags
Det finns doers – människor som spottar i nävarna och gör ett ärligt handtag – och så finns det talkers.
Första advent. Snön yr utanför fönstret. Jag har varit hos Liselotte Norén och Refo och jobbat på ett nytt koncept för utbildning och fler kvinnor i jobb på Järva. Det känns så roligt! Och ett projekt som känns roligt att tänka på, det har alla förutsättningar för att bli bra, säger Liselotte och det tar jag naturligtvis fasta på. Först ska en riktigt rejäl affärsplan till. Den här veckan ska jag göra en kartläggning av kunder, konkurrenter och intressenter. En första grund att stå på.
Liselotte och hennes företag Refo, har redan en spännande process för utbildning. Den röda tråden är att skapa jobb på hemmaplan genom lokala kretslopp. Att skapa tillväxt samtidigt som man minskar belastningen på miljön. Jag tycker att hennes upplägg är helt genial. Cirkulär ekonomi när den är som bäst, helt enkelt.
Jag passade också på att köpa några Refo-paket (avdragsgillt för dig med företag). Med ett refo-paket ger du ett barn ett ”kit” med 10-12 plagg, strumpor och ett par skor om det finns i någorlunda rätt storlek. Refo gör paket från nyfödda till tonårsbarn. Paketen distribueras av personer som ingår i Refos nätverk. På så sätt vet de att paketen kommer till dem som behöver dem bäst.
Category
Tags
Det finns ett akut behov av nytänkande kring de sociala frågorna inom arkitekturen. Detta gäller inte minst miljonprogramsområdena. Kan en feministisk stadsplanering vara lösningen? Är det möjligt att inom den feministiska planeringen utveckla metoder som involverar de boende för att sedan överföra metoderna till en mer konventionell stadsplanering?
Tillsammans med en rad bra talare från akademin, näringsliv och tankesmedjor, kommer jag att prata feministisk stadsplanering utifrån ett mer praktiskt perspektiv: Svenska Bostäders upprustning av Husby centrum. Det är projekt som inte bara handlar om att rusta hus utan också människor. redan från början valde vi att arbeta på ett mer inkluderande sätt och med stort fokus på dialogen med boende.
Category
Tags
Vad är det viktigaste jag har lärt mig vid förändringsarbete?
Att det handlar om att lyssna, lyssna och åter lyssna. Och att det krävs mod att testa nytt. Kurage att bromsa och göra omtag. Ytterst handlar det om att lyssna för att förstå – inte för att komma med färdiga svar.
Category
Tags
Bilden tillhör Svenska Bostäder som vi tog fram ryggorna åt.
Jag vaknade med en lätt känsla i sinnet. Jag vet i tusan, om inte ärmarna redan var uppkavlade när jag vaknade, men det kändes åtminstone som så.
Det var just den där idén som legat och gnagt i bakhuvudet ett tag nu och som tyckte att det var dags att tas fram och titta lite närmare på. Några nära personer hade redan blivit involverade. rent intuitivt var det dock en alldeles speciell person som jag kom att tänka på som en blivande affärspartner.
Kanske var det ödet som förde oss samman en grå novembermorgon på Svenska Bostäders distriktskontor i Husby för ganska så precis två år sedan. Det var då som vi kom på den briljanta idén att sy ryggor av gamla byggvepor. Ja, just sådana där vepor som hänger över hela staden och som bara används ett kort tag och som sedan plockas ner och slängs. Visste du att tyget, som veporna är gjorda av, är i det närmaste oslitbart? Det håller,i princip, hur länge som helst!
Sagt och gjort, sommaren därpå, lät vi sy upp hundra unika veparyggor. Det verkligt bra med projektet var, att samtidigt som vi återbrukade gamla vepor gjorde vi det möjligt för ungdomar på Järva att sommarjobba och få en bra referens i sitt CV. Ekologisk och social hållbarhet på samma gång. Det är hållbarhet när det är som bäst, tycker jag.
Nu är det alltså dags igen. En ny idé är i sin linda. Om den är hållbar? Självklart, och här gången inbegriper den även det tredje benet, ekonomisk hållbarhet. Men mer om detta senare.
Jag passar på att slå ett slag för veparyggorna, bara därför att det är en sådan bra idé. Det är en lika enkel, bra, rolig grej som hållbar. Kolla Refos webbsida här
Category
Tags
Jag går igenom mina bilder och stannar upp vid den här. Den är från Malaysia och Perenthian island där jag var och jobbade som volontär för fyra år sedan.
Jag gillar bilden mycket. Den föreställer en 94-årig dam som vi hjälpte att måla om huset åt. Om jag inte minns fel så blev det gult. Jag älskar hennes blick, färgerna, de knotiga händerna, bildens skärpa. Bilden är tagen med en vanlig mobilkamera.
Om två dagar drar jag igång min egna firma på riktigt. Jag har en hel del idéer som jag ska plocka ner och titta lite närmare på. spännande!
Om jag är rädd? Ja, men jag måste.
”Man måste ta risker, följa vissa vägar och överge andra. Ingen människa kan välja utan att känna rädsla.”
Citat Paulo Coelho.
Category
Tags
Nu börjar det likna något. Webbsidan är äntligen på plats. Iallafall ett första embryo.
Ute regnar det och tanken om hur ska det här gå, ligger och gnager i bakhuvudet. Hur ska det gå? Men det fanns ingen annan utväg. Jag var tvungen att ta steget. Att våga bryta upp och fokusera på det som jag är bra på, fast nu som konsult. Att göra nytta för mina uppdragsgivare. Att göra bra.
Jag lägger osäkerheten bakom mig och fokuserar på att det här ska bli bra. Sist och syvende handlar det om att våga lita på sin kompetens och kreativitet.
Det behöver väl inte vara svårare än så?
Två föreläsningar om feministisk stadsplanering är inbokade. Det känns riktigt roligt!
Category
Tags
Sådär! Då var första fakturan ivägskickad och firman är igång på riktigt. Det känns spännande! Nu styr jag mina uppdrag, arbetsuppgifter och tid alldeles själv. Jag ska göra skillnad för mina uppdragsgivare. Jag lovar!
No responses yet